Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I en annan ångermanlänning, prosten Simon Brandell,
fick han vid sin död 1874 en efterträdare, som med kraft
bygger vidare på den lagda grunden.
En djup ande träder oss till mötes i blicken ur de
stålgrå ögonen där borta på det sista porträttet i raden. Den
rätte att tvinga den myndige, kritiskt förståndsklare
dalbon på knä för högre värden. Visst knorrar denne till en
början öfver hur »kuseligt dyr en Brandell är med sina
skolor, kyrkoreparationer och andra nyheter», men tröstar
sig alllid med, att storgäfuad en man är han ändå.
Simon Brandells gåfva till Skellefteådalen är ett ordnadt
folkskoleväsen.
Här slutar urkunden.
Ut då i dalen! Ut och se hur folket, som vi från
pärmebokens gulnade blad här följt under århundraden,
lefver den dag i dag är.
SKBOCK.
;Diktare och drömmare är skellefteådalingen förvisso icke.
Hans älf rinner fram i ljus ro mellan gifvande tegar,
skogen mörknar i ett aflägset fjärran, bergåsarna, som
famna den vida dalen, smälta i harmoniskt afvägda linjer
samman med himlen.
Intet finnes som skrämmer och tynger med ödesmakt.
Intet som eggar fantasien eller tvingar längtan att vandra
vida. Nej, godt är här att vara. Och lifvets poesi — icke
drömmens — är det, som har makten öfver dalbons sinne.
Under arbetet på åker och äng, på älf och i skog
fort-lefver dock djupt hos honom tron på naturens makter
såsom lefvande väsen. Visst förnekar han detta inför
främlingen i snäf oåtkomlighet — men tag deras tillvaro
för lika gifven som »spetsen» hans, och du har honom
fast. —- »För rexten stod det både om trollen och tomten
i gammelkatkesa, å nog va då hon klok», försäkrade en
gamling för att rädda skenet.
De unga, med all sin nybakade visdom, stå i det längsta
på sig mot »tokpratet». Men inom kort lyssna de lika
ifrigt som du och jag till dessa toner, klungna ur den
egna folksjälen på den tiden skogen stod svart kring
husknutarna och vitran, stackare, under hlixtkalla
vinterkvällar sökte sig in till murens eld.
Ja! Vitran ja. — — — Trollfager i ögonen, klädd i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
