Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver ett präktigt »fälltättje» i linningskrus. Förlåten framför
sängen är sedan början af 1800-talet och af äldre typ.
»A’stuggun» var hufvudsakligen klädkammare; på »klädstångan»
upphängdes »öfverdelar», »snörlef», majdar (förkläden) och
långkläden (männens hvita halsdukar); kring väggarna hade kjolar,
rockar och blåtröjor sin plats. I brokigt målade klädkistor och
askar förvarades mindre dräktdelar, halskläden af olika slag:
»svartsticklän» eller »tupphasklän» och »krushasklän», »hattar»
och »hättor» handskar, smycken m. m. En synnerligen stor
och fullständig samling dräktdelar är här under de senaste 12
åren hopbragt, däraf flera särdeles intressanta exemplar från
senare hälften af 1700-talet. — I a’stuggun voro bänkar, ett bord
och klädkistor hela inredningen. Vid festliga tillfällen — bröllop
och husförhör — utrymdes den och förvandlades till
sällskapsrum. Ägde ej väggarna »bonader» (målningar), hvilket dock
oftast var fallet, kläddes de vid sådana tillfällen med färgrika
vepor, hvilka ofta måste lånas ihop; ofvan dessa hängdes uppe
vid takkanten en rad af med »flätor» (flätade pansar) försedda
»lissel handklän». Ena hörnet, där bröllopsmusiken hade sin
plats, utmärktes af en pell, i hvilken granna siden- och
tyglappar fästades. Bordet dukades i hästskoform och belädes
dels med hvita dukar, så långt dessa räckte — hvarje hushåll
hade i regel endast en, af fin s. k. läsväf (lärftsväf) —, dels
med vepor »så som man hade det». I a’stuggu smyckas väggen
af den sid. 367 afbildade bonaden: »Prästens, Konungens,
Bondens och Kvinnans talan.» Djupt medveten om prästens höga
ställning — med konungens var han mera obekant — har
konstnären gifvit honom främsta platsen. För studium af den
gamla allmogedräkten är bilden af mindre intresse; vid
framställandet af såväl bondens som kvinnans dräkt har fantasien
fått spela in och den senares hufvudbonad och skor äro de
enda dräktdelarna af intresse. En sko, sådan modet inom
Leksand i början at förra århundradet föreskref den, är väl
värd att särskildt afbildas; sirligt prydd med ett slags broderi
i hvitt linnegarn och med röda »tuppor», har den visserligen
genom den tjocka näfversulan en viss tyngd, men visar i
klackens elegant svängda linje en tydlig frändskap med det
senare 1700-talets fotbeklädnader.
Två år efter den ofvannämnda byggningen köptes »Källarstuggu»,
den vänster om hufvudbyggnaden befintliga stugan, från
Pros-gården i Yttermo. I gamla tider byggd öfver källaren, har en
sådan byggnad numera namnet kvar, vare sig den gör skäl
därför eller ej. Byggnaden har ett enda med spis och säng
försedt rum samt »försträ» (förstuga). Rummet tjänade som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
