Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 / 206 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sundsvall af MARIA RIECK-MÜLLER

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än den gamla medeltidshamnen och kallades Sunds stad,
tyckes emellertid inte ha utmärkt sig genom någon
lifligare köpenskap. I alla fall måtte allmogen där
hvarken ha fått afsättning för sina produkter eller
erhållit tillräckligt af de
för deras behof nödvändiga varorna, ty allt emellanåt
företogo medelpadsbönderna långa och besvärliga
handelsresor för att »söka stad» än i Härnösand och
Hudiksvall, än i Gäfle, Stockholm, Västerås, Hedemora
och »Kopparberget». Och hvilka resor! Det var ofta nog
att våga lifvet för lifvets uppehälle, synnerligast
under höststormarna när färden gjordes sjöledes.


SUNDSWALD. UR ERIC DAHLBERGS SUECIA
ANTIQUA ET HODIERNA.

Det härdade norrlandsfolket var också i gamla dagar
inte vant vid annat än besvärligheter; och knotet
öfver styfbarnslotten satt långt inne. Men detta
oefterrättliga farande efter vägar och kust, utan
vinst, ibland med förlust, väckte dock i sinom tid en
önskan att äfven deras land måtte få sig en verklig,
egen stad – en önskan, som visserligen inte heller
den tog sig så starka uttryck, att den hade utsikt
att bli hörd. På sarnma tålmodiga sätt stretade och
sleto medelpadingarna sålunda med långvägaforor och
köpenskap sekel in och sekel ut – och drömde väl
emellanåt om den egna staden och dess härlighet.

Då hände någonting oväntadt i sextonhundratalets
första kvartsekel, under Gustaf II Adolfs regering. –
Genom ett för hela landet gällande kungabud,
att alla på landsbygden boende rörsmeder skulle
flytta till närmaste stad och där bli borgare,
ställdes medelpadssmederna inför utsikten att för
alltid lämna »landet mellan älfvarna». Och nu blef
hembygdskärleken den makt, som öfvervann både tröghet
och försagdhet. Företagsamheten väcktes till lif,
och från rörsmedernas hem banade sig önskningar och
förslag ut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>