Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyvärr var svenska språket för fattigt, när det gällde att
skaffa föreningen ett fullt lämpligt namn. Den, som
skrif-ver dessa rader, nödgas bekänna, att han aldrig riktigt
kunnat förlika sig med ordet »turist» såsom uttryck för
hvad han tänkt sig att föreningens ledamöter borde vara.
Detta ord ger nämligen föreställningen om en individ, som
är en mer eller mindre hjälplös slaf under en reseroute.
Det för tankarna på någonting, som går i flock och farnöte,
och sprider något vulgärt och nästan löjeväckande öfver
hvad som i själfva verket är fylldt af frisk poesi. Det finnes
utan tvifvel en turistpublik, som passar till namnet, äfven
om den icke är så stor, som man föreställer sig, ty
samvaron med naturen förädlar äfven hvardagsmänniskan, men
denna publik är icke föreningens. Se här t. ex några ord
ur årsskriften för 1895, uti hvilka en af föreningens
styrelseledamöter gifvit sitt hjärta luft:
»Men en sak återstår att göra. Turistandan behöfver höjas.
Hvad mena vi då med turistanda? Det är då turistintresset
vuxit till sig, så att det blir entusiasm; då man icke längre
nöjer sig med att följa de gamla utstakade vägarna och gå,
där alla andra ha gått, och se hvad alla andra ha sett, och
färdas på samma sätt, som alla andra ha färdats, utan full af
vandrings- och forskningslust drar ut på okända stigar
längtande att erfara hvad man
’— — faar at se
över de hoie Fjelde’
när man kastar af hotellvekligheten och ger sig ut i vildmarken,
orädd för vedermödorna och nöjd med stjärnhvalfvet till
sänghimmel. Då blir det annat friskare och hurtigare lynne i
färderna. Då vågar man sig frimodigt in i Lapplands okändaste
områden för att där lefva några veckors tältlif bland fjäll och
älfvar. Man lockas af de jungfruliga »tinderna» med
oemotståndlig tjusning. Man drar sig icke för att midt i midvintern
spänna skidan på foten och tåga ut på veckolånga marscher
öfver de snöhölj da vidderna och ränna i kapp med snöstormen.
När våren kommer och floderna svälla, skjuter man kanoten
från land för att följa älfven i dess strida lopp och lyssna till
forsarnas brusande vårsång, och när vintern spänner sitt
sjungande istäcke öfver fjärdarna, måste man åter ut och hämta
nya friska intryck —––––det är denna hurtiga, friska
företagsamhet, denna kärlek till naturen i alla dess lynnen och
skiftningar och till det äfventyrliga vildmarkslifvet, denna
längtande trånad till det ’blåa okända’, det är den, som är turistanda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
