Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckan att känna sig omgifven af ödemarkens poesi. Och
det är helt naturligt, att den, som en gång fått smak
härför, känner sig smärtsamt berörd, när uppträdandet af andra
människor stör hans njutning af enslighetens romantik.
Men är denna känsla berättigad? Är det en vacker känsla?
Är det icke snarare godsägarens känsla, då han ser de
stackars söndagsresande stadsborna på sina ägor? Hvarför
skall just den förstkommande, den rike, som har råd att
bekosta en vildmarksexpedition, få sitta ensam i sin
ödemark och njuta och den öfriga mänskligheten nödgas
stanna utanför och tråna? Om det är så, att ödemarken
har något att hviska till människosjälen, är det icke då
önskligt, att så många själar som möjligt skola få höra
denna h viskning? Och är icke i själfva verket detta —
om uttrycket tillätes mig — ödemarkens kulturvärde af
den betydelse för samhället, att äfven med risk att i någon
mån lokalt förgripa sig på den absoluta ödsligheten ett och
annat bör företagas för att bereda så många som möjligt
af landets inbyggare tillträde till helgedomen, där i alla
fall tillräckligt utrymme finnes kvar för att bereda
lyssnaren tillfälle att få höra de ensliga viddernas gripande
musik.
Efter dessa undersökningar, af hvilka torde framgå, att
yrkandet på ett absolut ödemarksskydd knappast är logiskt
hållbart, så länge man vill tillgodose det allmänna och
icke blott det enskilda intresset, återstår oss att i detalj
undersöka, hur Turistföreningen i teori och praktik
förhållit sig till naturskyddsrörelsen.
Vi slå upp t. ex. årsskriften för 1895. Vi finna där i
en uppsats benämnd »Önskningar», hvilken tydligen
härstammar från någon redaktionen närstående, den
föreliggande frågan i korthet berörd. Våra nuvarande angripare,
hvilka med sådana stora låter uppträda som om de
tillförde världen några nya synpunkter, kunna af följande
utdrag ur den nämnda artikeln erfara till en början, att
de icke gifvit Turistföreningen något särskildt nytt att
tänka på, utan att de tvärtom upprepat en gammal klagan,
till hvilken Turistföreningen längesedan haft att taga
ställning. I uppsatsen läses t. ex. bland annat:
»— — — Och i samma mån, som man har fått mera känsla
för dessa naturens finare skiftningar, i samma mån har man
blifvit svartsjuk om dem och rädd för att låta dem beröras af
en trivial allmänhets närvaro. Man fördömer från denna
synpunkt ofta turistföreningarnas verksamhet Man hör med afsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
