Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där borta vänder drefvet. Uppe i den låga ungskogen
är ett bra pass på den gamla kolbottnen. Kvicka tag dit
upp! Vi hinna just upp till kolbottnen, när vi se haren
som ett skuttande hvitt nystan komma rätt på oss. Pass
nu på och skjut ej som nyss. Pang! Haren slog en volt
och blef liggande och strax därefter kommo hundarna på
spåret under ljudligt skall. Som en blixt är tiken med
tänderna i haren, som får sig en grundlig ruskning. Så
vackert! Fy, Diana, hvad tar du dig till! Vänta bara så får ni!
Strax därefter sitta Pan och Diana kopplade vid hvar sin
buske och passa intresserade på och vänta på sina
smakbitar af harens lungor, lefver och hufvud. Så ja, nu får
det vara nog. Tarmar och mage får ni ej något af!
Med hundarna kopplade fortsätta vi jakten och släppa
uppe på åsen. Hej! Upp, hundarna mina, med en ny jösse!
Efter tjugu minuters sök gick en ny hare upp och drog i
väg med hundarna nära utom hörhåll. Medan vi vänta
för att höra om drefvet vill vända, göra vi en sväng inåt
skogstätningarna för att sedan följa efter drefvet. Kanske
här ligger tjäder som vanligt. Riktigt! Där gick en grann
tupp upp! Pass upp! Där borta se vi en gevärspipa blänka
i solen, se en eldstråle blixtra till i en svag sky af
krutrök, åter en blixt med knall och en krutrökssky och
tjädertuppen går ned ute på flyet. Den tuppen har fått nog och
löper ej sin väg! Ute i ljungriset ligger den stolta
tjädertuppen med utslagna vingar. Solen glittrar på hans
uppburrade halskrages gröna metallfärg. Den gula krokiga näb
ben visar, att det är en gammal gosse, som utkämpat mången
het dust med andra tuppar under vårens kärleksstrider.
Ryggsäcken kännes tung af allt det vilda och vi hänga
upp den i en gran för att hämta den på återvägen. Kom,
så ge vi oss af efter drefvet!
Efter en half timme ha vi hunnit till en stor väldig
fälla, kring hvilken drefvet gått och går i stora bukter. På
vägen midtöfver fällan synas härslag och hundfjät.
Men hvarför går drefvet nu så hackigt? Å, kunde just
tro det! Vi ha andra jägare med i jakten, hvilka vilja
hjälpa oss. Se där! En blink af den hvita haren och en
gråspräcklig stor hönshök, som gör några tvärkast efter
haren, som kastar hit och dit i buskarna. Se där är han
igen. Vä-vä-vä! Höken sitter på harens rygg med slående,
flaxande vingar. Haren gör ett tvärkast och hök och hare
rulla om på marken. Nu gick höken upp! Se, nu slår
han igen bland buskarna efter haren!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
