Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag skall komma ihåg det hvarje dag, när jag är hemma!» Hon var mycket svensksinnad, men
berättade, att i familjen alltid talades finska. Svenska talade hon blott, då hon var »ute med folk». En bland deltagarna i studieresan var en liten förtjusande Synnöve-Solbakken-typ. Det var en 18-årig hemmansägardotter från en gård 8 mil norr om Haparanda, ljus och späd, med tungsinta ögon och en ljuflig, sjungande röst. En röst, svag som en vindfläkt och vemodig som en höstkväll. När vi sedan reste längre in i fjällen, hörde vi ofta sådana ödemarksröster. De tyckas födda af de vidsträckta myrarnas ensamhet och de långa vinternätternas mörker.
Det är en härlig sak att allmogens kvinnor få komma ut och se sig om i sitt fosterland. En sådan resa blir nog för dem, när de gå i hvardagens släp — och en bond- eller torparhustru har mer än sin hälft af arbetet — ett ljust och vackert minne. Om de också inte komma ihåg så mycket af alla de fakta och siffror, de så rörande noggrant upptecknat, så har dock månget tankefrö nedlagts inom dem, som kanske omärkligt för dem själfva så småningom tar form och för in hela deras lif på friare och mindre vanebundna vägar. Tänk blott på detta: »Ingen del af vårt fosterland är så härlig som hemtrakten!» Det är också en vinst och en stor sådan*.
Ju längre uppåt nordväst vi kommo, desto enformigare blef utsikten. Det skulle ju bli natt också, efter klockan, men natten hade glömt sig kvar söderut. Det blef bara litet allvarligare ton öfver himlen, litet stillare och högtidligare. Vi började komma upp till myrarnas region. De flesta människor tycka, att myrarna äro rysliga att se, där de sträcka sig mil efter mil å ömse sidor om järnvägen. Men de ha sin säregna skönhet. Närmare Gällivare lågo de släta som ett brunt haf i nattljuset, med glesa, låga träd ända bort till en aflägsen horisont, där de begränsades af låga mattblå berg; en enda stark, enhetlig stämning af resignation.
När vi närmade oss Torneträsk, började det bli dimma och regn. Det var ju tråkigt att inte få se den berömda sjön i all sin glans, men vi skulle ju stanna i Abisko, så att hopp fanns för den närmaste tiden. Men då vi kommo närmare, så att fjällen vid sjöns östra ända började synas, då var jag glad, att det var dimma och småregn. Hälft beslöjade af dimmor reste sig fjällen, branta och trotsiga. Töcknen svepte om branterna, dolde topparna och kommo bergen att gå i ett med himlen, smögo utefter vattnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
