Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss, som sedermera skulle resa i det inre af Lappland, var
det naturligtvis dubbelt intressant att på detta sätt få en
inblick i en sida af lapparnas själslif. Bland annat
skildrade han sitt första besök i ett lappläger. Lapparna hade
i början varit ganska förbehållsamma. De voro mycket
ovilliga att ens vidgå, att de hade egna sånger på egna
melodier, detta dels af misstänksamhet, dels af religiösa
skäl. En stor del af lapparna i Norrbotten äro nämligen
stränga laestadianer. Ett betydande antal af deras visor
äro gamla afgudasånger, och sådan djäfvulens styggelse
vilja de ej ens erkänna. Då berättade Tirén för dem en
sanndröm, som han haft. Med sitt lättrörda och för allt
hemlighetsfullt öppna sinne grepos lapparna genast af
drömmens mystik, började tyda den, kommo fram med den ena
öfvernaturliga upplefvelsen efter den andra, och slutligen
flödade visor och melodier öfver deras läppar. Och så
gjorde han redan i det första lapplägret en rik skörd af
gamla originella låtar. Och det märkvärdiga är, att man
ända till sista tiden ansett, att lapparna saknat nationell
musik, ja, musikalisk begåfning. Det var utomordentligt
karakteristiska melodier, herr Tirén sjöng för oss, små,
korta strofer, ofta blott inom ett omfång af 4 å 5 toner.
Rytmen var det egendomligaste, alldeles olik vår vanliga
musikaliska rytm; det torde ha varit ganska svårt att
uppfinna något slags taktindelning, som passade. Där funnos
högtidliga strofer till luftens, jordens och vattnets andar,
där funnos humoristiska låtar, där funnos tonmålningar
från den omgifvande naturen. »Hur renarna springa»,
var en liten rask melodi, där rytmen på ett rent af
genialiskt sätt målade en renhjords snabba, lätta, taktfasta lopp
öfver snön. »Hur de hvita snöstjärnorna falla», var ett
mästerverk af vemodig naturstämning.
En gång hade Tirén kommit till ett lappläger, där
lapparna voro synnerligen förbehållsamma. Då hade en
gammal gumma tagit till orda och kraftigt bestraffat dem.
»Det är skamligt», hade hon sagt, »att min stams unga
män förgätit sina fäders sånger!» Och se, gumman var
tydligen en auktoritet, ty sedan behöfde lapparna ingen
uppmaning, utan föredrogo den ena låten efter den andra.
Bland lapparna hade herr Tirén funnit härliga röster, ja,
verkligt gudabenådade sångare, både kvinnor och män.
Som bekant ha lapparna flera olika dialekter, ibland så
olika, att man kan kalla dem olika språk. Herr Tirén
kan ett par af dialekterna, och visor på någon för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
