Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
okänd dialekt nedskrifver han fonetiskt för att sedan
underställa dem någon fackman på området, jag antar, att det är
professor Wiklund. Följaktligen är denna forskningsresa icke
blott af musikaliskt, utan äfven af språkhistoriskt intresse.
I denna intressanta mans sällskap företogo vi fredagen
den 12 juli en resa till Narvik. Tidigt på morgonen
reste vi med malmtåg från Abisko. Det är ett underligt
landskap från Torneträsks västra ända till Riksgränsen.
Vi foro längs södra kanten af en väldig milsbred
längddal nästan utan växtlighet, bara sten, å ömse sidor
begränsad af blåa fjäll. Hela dalsänkan var öfversållad af ett otal
sjöar. Det var som om en väldig sjöspegel skulle ha tappats
ned från himlen och splittrats i tusen bitar mot
dalbottnens klippor. Bitarna ligga nu där huller om buller, men
himlens färg ha de kvar. Ju närmare man kommer
riks-gränsen, desto skarpare bli bergskonturerna på dalsidorna.
Jag minns särskildt ett norskt berg, som vi sågo på långt,
långt afstånd tvärs för dalen. En skarp, spetsnosig topp,
som pekade rätt i vädret och såg ut, som om den ville
säga åt oss: »Deres berge kalder vi i Norge for dale!»
Resan till Narvik är här icke platsen att skildra. Jag
lämnade mina kamrater där nere och for på lördagen
ensam tillbaka till Riksgränsens station. I sena
aftonstunden vandrade jag därifrån till Vassijokk, två kilometer.
Där tänkte jag vara ett par dagar i ensamheten, medan
mina kamrater företogo en utflykt i Lofoten.
Vassijokk är härligt. Det ligger just i den splittrade
sjöspegelns region och domineras af ett par praktfulla,
stadiga fjällklumpar, Vassitjåkko närmast och Vuottasreita
snedt bakom detta. Inga träd växa där, allt är äkta
arktisk fjällnatur. På söndagseftermiddagen gick jag längs en
forsande bergström till Katterjaure. Icke en meter flöt
strömmen lugnt, det var ett bredt, hvitt skumband hela
vägen. Katterjaure^ ligger ensligt bland höga fjäll, hvilkas
jöklar och snöfält gå ända ner i vattnet. Sjöns yta var
pärlgrå och blank, inte ett ljud hördes, inte ett spår af lif
kunde skönjas. Det var som att sitta och njuta af
tillvaron midt i det stora intet.
I Vassijokk har Sv. Turistföreningen en ganska stor hydda,
som varit uthyrd till Naturvetenskapliga stationen. Dennas
egen byggnad brann nämligen ned för några år sedan. Hela
stationen flyttades i december 1912 till Abisko järnvägsstation.
Många för den ovetenskapliga människan besynnerliga
apparater stå spridda utanför hyddan. En hel del af dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
