Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen, de blekgröna forsböljorna komma störtande öfver
hvar-andra, slå ihop med motböljorna och krossas till en
sjudande massa af skum. Dimslöjor drifva öfver hvirflarna
långsamt in öfver strandhällarna. Gymnasten, som alltid var
husmoder, kokade kaffet, allt under det att hon ängsligt
bevakade oss andra, så att vi inte skulle falla i forsen.
Hon trodde öfver hufvud taget alltid, att vi skulle falla i
forsar och utför branter, så fort tillfälle gafs. Däremot var
hon aldrig rädd, att trion skulle fastna ji kärr, hvilket var
ÖFVERSTA PORJUSFALLET. L. Wästfelt fot.
min ständiga förskräckelse. Till slut skickade hon oss i
väg därifrån, familjeflickan sändes att uppspåra någon
brödbod och undertecknad till ingenjörsmässen för att bereda
väg för vidare framträngande västerut.
Både i Abisko och på ett par andra ställen hade vi sett
anslag uppsatta om ångbåtsfarten på Lulesjöarna. På den
nedre sjön skulle enligt detta en ångbåt gå på torsdag,
och sedan skulle man med motorbåt omedelbart fortsätta
resan på den öfre sjön till Saltoluokta, en mil från Stora
Sjöfallet. Men i ingenjörsmässen fingo vi veta, att den nedre
båten, tillhörig enskild person, inte behagade gå förr än på
fredag. Den öfre båten, som tillhör Svenska Turistföreningen,
hade under den svåra stormen i början af juli gjort
haveri och var ännu obrukbar. Vi fingo därför dröja öfver
i Porjus en dag, hvilket var en särdeles stor tur, ty nu hunno
vi gå till Harsprånget, som vi förut med svidande hjärta
måst utesluta ur programmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
