Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resten af kvällen drefvo vi omkring nere vid forsarna.
Äfven nedre Porjusforsen är storslagen, den är mera som ett
fall,sammanträngdt inom branta klippstränder. Öfver hufvud
taget äro väl Porjusfallen i sitt slag det mest storartade man
kan se genom sin bredd, sina omväxlande utsikter och sin
längd. Vi sågo dem ju inte i hela deras utsträckning. De
torde nog ha varit vackrare, innan de togos i anspråk, för
kraftverket, men för dem, som ej sett dem den tiden, äro de
äfven nu oförlikneligt sköna. Själfva Porjussamhället ligger
terrassformigt på norra stranden; arbetarbostäderna äro ju
inte vackra, men de flesta äro rödmålade, hvilket ser
tref-ligt ut mot den gröna bakgrunden. Arbetena för att tämja
forsen och använda dess kraft äro storartade. Hela
riksgränsbanan skall drifvas med elektrisk kraft från
Porjus-forsarna, och ändå blir det en massa tusentals hästkrafter
öfver till annat, industri t. ex.
Vid tvåtiden på torsdagen gingo vi till Harsprånget, 12
kilometer sydost om Porjus. Vi kommo i början in på
orätt väg, emedan vi ej observerade hvar sommarstigen
skilde sig från vintervägen. Vandrare till Harsprånget böra
komma ihåg följande: Ungefär ett par kilometer från
Porjus skola de ha ett upplagsskjul för eldfarliga oljor till
vänster om vägen. Se de det till höger, ha de kommit in på
vintervägen, och den utmynnar rakt i ett stort kärr, hvilket
är både obehagligt och besvärligt att kringgå. För öfrigt är
början af den rätta stigen bra nog otydlig, och Svenska
Turistföreningen borde sätta upp en vägvisartafla där.1 Resten af
vägen utom de sista kilometern a är tydlig och bra.
Den vackraste delen af vägen ligger rätt nära målet.
Där går stigen ut på en högplatå, som sluttar rundt och
mjukt nedemot Luleälf i söder och öster. Skogen glesnar,
så att man ser de blå bergen liksom höja sig ur djupet
på andra sidan flodens dal. Harsprånget ligger så djupt
nere i sin klyfta, att man inte ser det, förrän man är
alldeles inpå.
Harsprånget är det ödsligaste och dystraste man kan tänka
sig, dess skönhet är i sanning tragisk. Hela Luleälfvens
väldiga breda vatten tränger ihop sig i en trång ränna
med tvära, höga, af de drifvande dimmolnen svartglänsande
väggar. Nedanför hufvudfallet böjer rännan tvärt af i rät
vinkel för att efter cirka 50 meter återta hufvudriktningen
med en lika skarp vinkel. Med en oerhörd häftighet kasta
sig hufvudfallets vattenmassor mot den höga, svarta vägg,
1 Ombesörj dt. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
