Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skildes vi från våra hyggliga roddare för att hädanefter reda
oss själfva.
Efter att ända från Porjus ha farit åt nordväst, skulle vi
AKKAVARE FRÅN VAISALUOKTA. L. Wästfelt fot.
nu ta riktning åt sydväst. Vi skulle ju fortfarande följa
Stora Luleälf. Ofvanför sjökedjan heter älfven ej Stora
Lule-älf utan Vuojat ädno (ädno = älf). Utefter denna sprungo vi
hundstrand i en gräsligt besvärlig terräng, skarpa sluttningar
eller kärr, stora block och alnshögt gräs. Det enda, som
tröstade oss öfver vägens besvärligheter var, att Akka följde
oss en hel mil till vägs på andra stranden. På vår sida
höjde sig marken långsamt uppåt mot Pålnotjåkkos fjällsida,
till trädgränsen täckt med tät björkskog. Just ofvanför
björkskogen gick en bekväm gångstig, lapparnas flyttningsväg.
Den skulle vi ha gåit, men det visste vi inle. Kom ihåg
det, våra efterkommande!
Jag blef ganska trött, emedan jag ej sofvit på ett par
nätter, men mina kamrater redde sig storartadt. På
eftermiddagen kommo vi till Kåtjasjaure, en mindre sjö.
Röf-varn hade sagt oss, att där brukade vara ett lappläger.
Vi gingo och gingo, men sågo intet. Plötsligt blef ett
förfärligt lefverne. Långt ifrån närmade sig ett mångstämmigt,
rasande hundskall, och slutligen kom en flock ursinniga
lapphundar farande. Aldrig i hela vårt lif ha vi blifvit så
utskällda. Men jag skulle gärna gifvit dem samt och
synnerligen en kyss midtpå deras arga trut, så glad blef jag,
ty fanns det lapphundar så fanns det kåtor. Ja, så kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
