- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1913 /
277

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vi fram till en förtjusande strandbit, där 6 kåtor stodo
spridda nedanför en bergbrant. Vi gingo utan vidare in i
en af kåtorna. En lappkvinna tog emot oss, bäddade med
några extra renhudar, vi drucko kaffe och åto torkadt
renkött och ojäst bröd, och så somnade vi tillika med kojans
pfriga invånare, män, kvinnor och barn. Jag sof just
inte mycket utan låg och tittade på himlen genom kåtans
öppna tak.

På morgonen gjorde vi oss litet hemmastadda i lägret.
Sjön var omgifven af långsträckta, brungröna berg. I dess
norra ända stodo tre högblå, fristående fjällkolosser
bredvid hvarandra och sågo ut, som om människor vore
alldeles öfverflödiga.

Lägret kallades Koljokbyn, emedan största delen af
lapparna där tillhörde familjen Koljok. Det är en riktig
lapparistokrati från Jokkmokk; de voro också synnerligen fina
i dräkt och sätt, men de talade mycket litet svenska. Blott
en ung, förtjusande lapphustru talade svenska flytande.
Där hade vi ödemarksrösten igen! Jag fäste mig vid att
lapparna, när de tala sitt eget språk, ofta tala gällt och
skrikande, men svenska tala de lågt och mjukt. Det var
nästan blott kvinnor hemma, ty männen voro i fjällen för
att skilja renar. Kvinnorna voro långa och ståtliga, en del
utmärkt vackra, och en mängd alldeles förtjusande
småbarn tultade
omkring bland
lapphundar och getter.

Fram på
förmiddagen rodde oss
en lappyngling
öf-ver Kåtjasjaure och
följde oss en bit
öfver fjället.
Sedan gingo vi
ensamma vidare,
följande Vuojatälf-vens strand uppåt.
Det fanns ju ingen
väg, utan det var
bara att gå på öfver sten och genom kärr, hur det faller
sig. Vid middagstiden kommo vi så fram till ett annat
lappläger, just där Vuojatälfven går ut ur Vastenjaure.
Vastenjaure och Virijaure äro två fjällsjöar, som ligga
ungefär parallellt med hvarandra i väster och öster, förenade

LUOKTAJAHKANJAURE. L. Wästfelt fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:58:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1913/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free