Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så torde ej Föreningens revisorer ens haft rätt att blunda för denna
komprometterande sak — så mycket mindre som den väckt pinsamt uppseende och redan
nu lämnar åtskilliga viktiga lärdomar. Ett in\ antände af Hofrätlens och event.
Högsta Domstolens slutliga besked skulle ha allt för länge förhindrat
tillgodogörandet af dessa lärdomar. — Vi ha i detta sammanhang användt ett uttryck, som
måhända synes något för strängt, då vi talat om »opassande åtgärder», som
sedermera vidtagits mot lapparna. Vi ha därför, om än med tvekan, beslutat att
för STF framlägga några af de skäl, som bestämt oss för detta uttryck, och vi
äro öfvertygade om att STF skall finna, att vi snarare användt ett för mildt, än
ett för strängt uttryck.
a) I skrifvelse till Häradsrätten 17/8 1911 anför svar. i målet, kontrollanten A.
Wancke, att han af styrelsen beordrats att hålla lapparna »ej allenast från husens
inre, utan äfven från gårdsplanen». Vid nästa ting styrkes detta genom ett till
rätten ställdt intyg från skattmästaren, afgifvet den 26ho, hvari uttryckligen läses,
att personalen ålagts hålla lapparna »borta från byggnaderna och gårdsplanen».
Men uli en skrifvelse till sekreteraren af Vn 1912 uppmanar Hr Wancke denne
att skrifva ett tidningsmeddelande med — rakt motsatt innehåll, på det att »ej
folk får den galna tron, att STF förbjuder någon lefvande varelse att beträda
planen framför stationen».
b) I sistnämnda skrifvelse, afsedd att lämna material för ett pressmeddelande,
yttras, att »lappkäringen» — »låg och tjöt af ilska ett par timmar» i skogen,
samt att »hennes ’medtagna tillstånd’ var hopgjordt, ty hon vandrade hem, när
ingen brydde sig om henne».
I rak motsats härtill innehålla samtliga vittnesmål enstämmigt den uppgiften,
att gummans tillstånd var sådant, att hon måste »bäras på bår» från skogen hem
till sin kåta.
c) »Redaktionskommitténs protokoll för 2/1? 1911 par. 5 lyder:
Hr Wancke meddelade, att styrelsen beslutit införande i årsskriften af en maning
till turisterna att ej använda renskötande lappar som förare på de platser, där
andra personer finnas att tillgå, då den lätt vunna förtjänsten lockade lapparna
från deras egentliga arbete. Uppdrogs åt red. att anmoda–––––-att skrifva en
sådan uppmaning.’ Då detta beslut föreföll oss minst sagdt egendomligt och ej
heller den beslutade maningen influtit i årsskriften för 1912, sökte vi kontrollera
uppgiften om styrelsens beslut och funno då till vår förvåning, att styrelsens
åsyftade protokoll för den l6/6 par. 5 hade följande lydelse: »Skattmästaren
anmälde (bl. a.) att skrifvelse ingått från (ombudet) Fors i Kiruna, hvari han på
angifha skäl afsäger sig uppdraget att kontraktera med renskötande lappar. Med
anledning häraf beslöts till protokollet anteckna att någon afsikt från
Turistföreningens sida ej förelåge att taga lapparna från deras arbete med renskötseln.»
d) Ett till stationen aflåtet telegram, kopieradt å sid 432 i kopieboken för aug.
1911, innehåller följande upprörande order: »Lapparna skola behandlas som skojare».
Rörande de mera iögonfallande entledigandena af vissa personer vid
turiststationen är styrelsens yttrande måhända omskrifning för några oss obekanta
objektiva skäl. Emellertid hafva vi erfarit de mest fördelaktiga uppgifter om
dem från omdömesgillt och vederhäftigt håll, och vi veta, att såväl den ena som
den andra af dem vid sin afgång erhållit hedersgåfvor af tacksamma turister.
Styrelsen säger sig under flera år ha »sysselsatt sig» med Abiskofrågan, och
det antydes äfven, att frågan om en omläggning varit å bane. Egendomligt nog
hafva prot. — som eljest äro mycket fullständiga och rika på t. o. m. mindre
viktiga detaljer — ej ett ord att mala härom. Enligt nu erhållen upplysning har
dock denna fråga om ev. omläggning på allra sista tiden vidrörts i styrelsen —
ehuru väsentligen extra protocoUum, och det uppges, att man därvid funnit stora
svårigheter att lösa problemet. Det är nog möjligt att det icke är så lättlöst —
men så mycket större skäl synes förefinnas för styrelsen att taga frågan i grundligt,
allvarligt och ansvarigt öfvervägande inträ protocoUum. Denna fråga lider ej af
att fullt dagsljus kastas öfver densamma. En alternativ lösning har föresväfvat
revisorerna, nämligen antingen att styrelsen åt ett särskildt utskott uppdrar
förvaltningen af stationen, eller ock — och helst — att stationen på vissa år
utarrenderas till lämplig person, under möjligast betryggande garantier för att den skötes
på ett för såväl STF som Nationalparken fullt värdigt sätt. Gifvetvis skulle detta
utarrenderande ske i full och öppen läflah samt_åtgärderna därför vidtagas i god
tid före säsongen.
7) Den här påpekade oegentligheten afser gifvetvis ej på minsta sätt beloppet af
själfva understödet; men vi anse det vara af mycket stor praktisk betydelse, om
det skulle fastslås, att skattmästaren verkligen anses äga rätt att utan styrelsens
hörande förändra ett af styrelsen beslutadt »lån» till ett »anslag». En sådan rätt
kan hafva vidtgående konsekvenser.
Fredr. Svenonius. N. V. E. Nordenmark.
Stockholm den 27 febr. 1913.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
