Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMMAL FÄBODSÄGEN. 7
som en orm och tog skutt öfver myren som en groda och
flängde framåt vägen som en hare. Nu trodde hon, att
hon skulle komma dit ner till middagstiden.
Men med detsamma hon tänkte på detta, att hon skulle
komma dit ner, så tvärstannade hon. För hon visste, att
det första, som de skulle fråga henne, det skulle vara hvar
hon hade gjort af vallpojken och korna.
Hon bet ihop tänderna och drog samman ögonbrynen.
Hon stod en stund och funderade, men så vände hon om.
Gammalmora hade inte kommit ner utan boskapen, hon,
när hon hade flytt för trollena.
Aldrig mer skulle hon bli betrodd med viktigare sysslor
än det andra tjänstefolket, om hon inte tog vara på korna,
så godt hon kunde.
Hon gick åter uppåt backarna, som hon nyss hade störtat
utför med sådan fart. Hon tordes inte gå på stigen, utan
hon smög fram i vilda skogsmarken, och detta gjorde inte
färden lättare. Det var inte godt att veta hvar i skogen
heller, som vallgossen höll till med boskapen.
Hon fann honom emellertid. Korna gingo lugnt betande,
och ingen röfvare hade visat sig i hans närhet. Så var det
att börja färden neråt bygden än en gång. Det var
förfärligt att drifva boskap genom öppen mark, när man ville
komma fort framåt. Den ena kon efter den andra villade
bort sig, så att hon måste springa efter dem och ropa och
locka. Den lilla kalfven orkade inte gå den långa vägen,
utan den måste hon och vallpojken tura om att bära.
Hon var blek och uppgifven af trötthet, när hon till sist
st. d i stugan där hemma. Det hade redan blifvit mörkt,
och folket satt vid kvällsbordet i god ro. Hon hade helst
velat kasta sig om halsen på någon och gråta, när hon kom
in bland dessa, som kunde ta henne i försvar, och visste,
att hon hade kommit undan röfvarn. Men nu var det inte
tid att tänka på sådant, nu måste hon skynda sig att tala
om hur allt stod till, för att de skulle hjälpa henne att
binda opp korna i ladugården.
Allt stugfolket sprang förstås opp från bordet, när hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
