Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 SELMA LAGERLÖF.
kom instörtande. De behöfde ju bara kasta en blick på
henne, som kom farande med håret upplöst och en lyftad
knif i handen, för att förstå, att det stod illa till i skogen.
Till en början var det ingen, som tordes fråga henne hvad
hon hade råkat ut för, utan de väntade på att hon skulle
tala först, men hon var så andfådd, att hon bara stod och
flämtade utan att kunna få ord för sig.
»Är det en ko, som har gått ner sig i Svartkärret?» sade
då gammalmora. Hon var den enda, som kom sig för med
att göra frågor.
Jäntan kunde alltjämt inte svara. Hon bara skakade på
hufvudet och slog ifrån sig med handen.
»Du ser så ut som dotter min, då hon hade sett vår
bästa häst komma farande öfver fäbodvallen med en björn
på ryggen,» sade gammalmora.
Nej, jäntan visade med tydliga tecken, att det inte heller
var något i den vägen.
Då tog gammalmora till med det värsta hon visste.
»Är det trollena, som har varit åt dig?»
Men detta sade hon med en sådan uppsyn, att jäntan höll på
att råka i skratt, och därmed kom hon tillbaka till sig själf, så att
hon kunde tala om hvad det var, som hade skrämt henne.
»Det är allt det, som är värre än troll,» sade hon. »Det
finns ett helt röfvarfölje oppe vid fäboden.»
Nu berättade hon hur röfvarn hade kommit in i fäboden och
hur underbart det hade fallit sig, att hon hade kommit undan.
De blefvo så häpna allihop och så ängsliga för hennes
del. De glömde visst att fråga efter boskapen. De voro bara
glada, att hon inte hade kommit till skada i en sådan
allvarsstund, som hon hade upplefvat.
Men plötsligen får hon se gammalmoras son, som var
husbonde på gården, ta ner sin yxa från väggen. »Vi får
väl allt ge oss upp i skogen nu, vi andra, och hämta hem
boskapen och vallpojken,» sade han.
»Boskapen,» sade valljäntan, och nu var hon så glad,
att hon kunde skratta på nytt, »den står här ute vid grinden.
Jag skulle bara be, att ni ville laga så, att den kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
