Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 SELMA LAGERLÖF.
Hustrun bara skrattade. »Det lär finnas folk, som blir
modstulna, bara de kommer in bland skogssnåren»,skämtade
hon, »och till dem tror jag att du hör. Men annars skall
jag säga dig, att jag skulle bli riktigt glad, om jag mötte
den där röfvarn. Jag skulle vilja tacka honom för att han
har gjort hela min lycka. Inte hade du någonsin tänkt på att
gifta dig med mig, om han inte hade kommit till min hjälp.»
»Om vi bara hade gått hit opp då genast,» fortsatte
mannen utan att kunna komma ifrån sina farhågor, »och
försökt att få tag i honom! Men både far och farmor voro
emot det och sade, att det var bäst för oss bönder att inte
komma i strid med skogsströfvarna. Nu kommer jag att
gå och tänka på den där karlen hela sommaren.»
»Det ska du inte bry dig om», sade hustrun. »Du vet
väl, att jag har lyckan med mig.»
»Ja, se lyckan», sade den unge mannen allt mer
och mer förstämd, »den är då ofta bara som ett sådant
där köttstycke, som jag lägger ut åt vargarna för att de
ska komma mig så nära, att jag kan räcka att skjuta
ner dem. Det är just, när det har gått en som mest väl
i händer, som en skall se opp, att inte olyckan ligger i
bakhåll och fäller en.»
»Jag tror, att du gör dig lika så många farhågor som
gammalmora,» sade hustrun. »Detta är första gången jag
märker, att jag har fått en riktig jämmerlapp till man.»
De kommo nu till en hög backe. Ragnhild hoppade af
hästen, och de gingo tysta, tills stigningen gaf med sig.
Hustrun började nu förstå, att mannen var bekymrad på
allvar, och hon sökte efter något sätt att lugna honom.
»Du ska säga mig, om du tycker, att jag har missbrukat
min lycka,» sade hon.
»Ånej då, det är inte så jag menar,» sade han. »Men
jag har så ofta tänkt på detta med vargarna. Det är, som
skulle de bli blinda, när de ser det stora köttstycket. De borde
ju bli rädda för att det där, som ligger så öppet i deras väg,
skulle vara farligt att närma sig, men de säger visst till
hvar-andra, att i dag har vi lyckan med oss, och så rusar de åstad.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
