Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OAMMAL FÄBODSÄGEN. 9
mer in i lagården. För jag tror jag orkar in le något mer
i dag.»
Nu sågo de på henne med stora ögon allihop. De kommo
fram till henne och togo henne i hand och tackade henne,
både gammalmora och hennes son, som var husbonde, och
hennes sonson, som skulle bli det en dag. De sågo på henne
med en sådan aktning, som om hon med ens hade yppat för
dem, att hon var dotter till den högste mannen i landet.
: :
Det var vår, och Ragnhild drog oppåt backarna på väg
till fäboden. Hon var nu ingen valljänta längre, utan
välbeställd bondhustru. Annandag jul hade hon blifvit gift
med Egil, gammalmoras sonson, och nu red hon till häst
i spetsen för tåget. Hon satt baklänges på hästen i
klöfje-sadel midt bland kokkärl och mjölkbyttor och lockade
kohopen med höga vallrop. Egil gick och ledde hästen åt
henne. Vallpojken, hjälppigan och ett par drängar kommo
efter boskapen, bärande stora bördor på ryggen.
Då de hade kommit igenom alla hagmarker och voro
inne i furuskogen, gingo korna villigare framåt utan att
be-höfva lockas. Egil började då genast tala med Ragnhild.
»Jag kan knappast förstå, Ragnhild, att du vill vara i
fäboden också i år,» sade han. »Ibland tror jag, att du
rent glömmer bort, att du är min hustru och inte mer
be-höfver släpa som en af tjänstefolket.»
Men Ragnhild sträckte de starka armarna i vädret och
skrattade. »Hvad skulle jag med dessa till, om jag inte
skulle arbeta?» frågade hon. »Var du viss, att det är rätt
nödigt, att jag sköter fäboden just i år. Vallhjonena skulle
bara gå och tänka på röfvarna, och jag tror knappast, att
vi skulle ha fått dem att följa med till skogen, om jag inte
hade åtagit mig att själf stanna där oppe.»
»Det kan visst vara sant», medgaf han, »men när jag
rätt tänker* på hur farligt detta kan bli för dig, tycker jag
knappt, att jag gör rätt, som låter dig råda härvidlag. Du
förstår nog, att röfvarn finns kvar i skogen, och han
kommer att försöka hämnas på dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
