Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÄR URTID OCH FRAMTID MÖTAS. , 61
inte längre än till Luleluspen. Helst bör man blunda för
de två ståtliga stationshusen på vägen och för
kraftledningarnas oändliga rader af röda master. Bara se den
gråbruna myren med sina små grönbruna tallar, och den
täta undervegetationen — framför allt också se noga på de
hemska, liflösa sträckorna af skrafvel, block vid block, där
man gör bäst i att ta reda på hvar man sätter fötterna, om
man vill ha dem med sig fram.
Nere vid Luspen, där Turistföreningens röda hydda ser
palatslik ut i jämförelse med lappfamiljens lilla hopkrupna
gråa pörte, — där bor till och med sonen och hans hustru
i kåta, — ligger minst en motorbåt färdig att föra en upp
till Saltoluokta, till gränsen af naturparken omkring Stora
Sjöfallet. Ta den båten och gör den resan, ju längre dess
bättre. Och när ni fått ögon och öron fulla af ödemarken
och känner er döda för ert gamla lif i kulturen och
på-nyttfödda till en tillvaro af samma slag som rödingens i
forsen och ripans på fjället, — ta då och res ner samma
väg ni reste upp och fortsätt från Luleluspen till Porjus.
Den vägen ha åtskilliga turister färdats allt sedan
Lapplands skönhet blef uppdagad och åtkomlig. Ty
Pörjus-fallen, den brusande uvertyren till Luleälfs långa lopp,
äro i och för sig en stor sevärdhet och för öfrigt går vägen
öfver Porjusgubbens gärde till Harsprånget, ett af de
tidigast kända och berömda undren i dessa trakter. Här går
också lapparnes karavanväg fram.
Men alla de människor, lappar och sörlänningar, som
gått vägen fram ha icke stört ödemarken, och deras spår
stå knappast så länge som det före de trampat i. Ända tills
för några år sedan!
Då kommo andra slags gäster till Porjus. Inte längre
det flyktiga, lättfotade Samesläktet, inte de konstiga
turisterna med ryggsäckar, kikare, kameror och alpstafvar, utan
ett helt följe tungt trampande folk med spadar, spett och
yxor, bärande jättebördor öfver myrarna, roende med flottar
och båtar öfver selet, myllrande in öfver det tysta Porjus
i täta, hotfulla skaror. Det började helt försiktigt. I juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
