Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL SOMMARVISTENA I »HAFRIKET». 125
sist i tåget. När vägen bitvis är mycket stenig, måste hon
krafla sig ur åkdonet och krypa fram. Och som ett
snö-blandadt, kallt regn faller, kan man förstå hur ohyggligt
besvärlig denna flyttning måste vara för henne.
Att föra en »raito» på fem eller sex renar efter denna
förskräckliga väg är också ett tungt och ansträngande
arbete, i synnerhet när renarna börja tredskas och kasta sig
på marken. Sparkar och slag hjälpa ibland icke, utan
lappen måste rent af lyfta upp djuren.
Det var från början lapparnas mening att flytta ett par,
tre mil i sträck, men regnvädret gör det omöjligt för dem
att fortsätta upp i Tuipalfjällen. På en af de östra
sluttningarna slå vi därför läger, sedan vi färdats knappt en
mil, och resa i hast tälten. Medan detta sker samla
kvinnorna ris till golfvet och ved till bränsle. Renarna
släppas ut till hjorden, som följt efter flyttningståget, och när
detta är gjordt går lägrets folk vid 6-tiden på morgonen
till hvila efter en lång och orolig arbetsdag.
Efter ett dygns hvila på detta första lägerställe under
flyttningen västerut bryta vi upp kl. 3 på morgonen den
5 juni för att färdas upp i Tuipalfjällen. Regnet har
ändt-ligen upphört och det ser ut, som om vi skulle få något
så när vackert väder. Orbos tror fortfarande på månens
inverkan oeh menar, att det blir ett förträffligt
flyttningsväder, »bara nymånen hunnit växa och blifvit så där en
åtta dagar gammal».
Under den vanliga oron och brådskan i lägret infångas
renarna och spännas för pulkorna. Och så bär det i väg
under stoj och skrik uppåt fjället, där det efterlängtade
snöföret möter oss. Renoxarna draga nu sina tunga lass
lugnt och säkert och krångla icke såsom under första
flyttningssträckan från Ristinjaure.
Så småningom sopas molnen bort af morgonbrisen och
solen strålar öfver det vida och imponerande
landskapet. I söder på andra sidan Kummajokks mörka dal
utbreda sig de lugna Rostonfjällen. Från skogslandet ned
mot Karesuando höja de sig sakta upp mot gränstrak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
