Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 RAGNAR EHRNFELT.
litat för mycket på den falska Ran. Han hade ej hunnit
mer än 50 meter bortom udden, förrän jag såg, att det
glimmade till i mörkret som af öppet vatten men innan
ett varningens ord kom, hade han kommit för nära. Ett
brak i isen, ett par vilda famlingar i luften och borta
var han ur vår åsyn. Som en pil voro vi framme vid det
mörka, öppna gapet, krypande på magen intill kanten.
Hvar kunde han vara? Jo, där borta dök ett mörkt hufvud
upp; ett doft och ilsket brummande hördes under den
ludna mössan och så började räddningsscenen. »Alle man
klara — hala!» och så låg han där likt en säl på iskanten
och ruskade på sig.
Här var emellertid ingen tid att förlora. Det var 10
grader kallt ute och kläderna fröso genast till is. Som väl var
hade vi Danbyholm blott en kvart därifrån. Vi svängde
rundtorn en udde och där strålade ljusen oss vänligt till
mötes. Med icke anad gästfrihet mottogos vi af värden,
grefve L., och ingenjören blef så omhuldad, att han så när
hade. önskat sig ett kallbad till.
Svårt var det att lämna det vackra och gästvänliga
godset, men sjöarna vinkade och på morgonen gick färden
vidare, nu mot Gnesta. Men vi hade ej räknat med en
oerhördt skarp nordlig vind; den yrde under natten, så
ätt isen såg ut som långa svarta strimmor. Vi lyckades
komma förbi Vrena kyrka och fram till Råby gård mellan
en mångfald af brunnar, men där var det stopp. I skydd
af en roddbåt diskuterades frågan, hvart kosan nu skulle
ställas, ty att pressa sig fram i denna orkan skulle ha
varit omöjligt. Det var tydligen bäst att basa i väg i
medvind och den skulle då föra oss till Nyköping. Inga
invändningar gjordes, och med vindens hastighet flögo vi
förbi Näs fram till Täckhammar.
Nyköpingsån låg visserligen ej, men de flacka ängarna
däromkring voro här liksom på många andra ställen
öfver-svämmade och tillfrusna och vi försökte alltså taga oss fram
där. Men det skulle vi aldrig hafva gjort, ty första starten
blef endast några förtviflade krumsprång och så ikull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
