Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bli väl hädanefter nog så oroliga: de nya kommunikationerna
till Saltoluokta och Sjöfallet komma utan tvifvel att medföra
en betydlig ökning i turistströmmen. Redan i år var detta
märkbart. Knappt hade vi, efter så vederkvickande upptäckter som
med rena lakan bäddade sängar och en stor, skinande bleckhink
med friskt vatten och skopa, framför brasan hunnit befria oss
från våra lappskodon, förrän dörren slogs upp och det röda
skenet från härden, som upplyste hvarje vrå af vår kammare,
förälskadt kastade sig öfver tvänne med ett hurtigt »god afton»
inträdande ståtliga gestalter, utrustade som alpturister utan vank
och därtill med symbolen för all romantik—studentmössan.
Matlagning och samspråk — det befanns, att vi alla fyra talade
den mest sydsvenska af dialekter — voro snart i full gång och
härmed en bekantskap stiftad, som satt mig i tillfälle att med
min lilla skildring förena några bilder från vår vandring och
från den härliga söndagsmorgon i Aktsek, som följde på nyss
beskrifna afton. Tur, eller hur? Hade vår ankomst till Aktsek
skett ett dygn senare, hade vårt studentmöte förbytts i ett
präst-och järnvägsmannamöte, möjligen lika intressant, men aldrig i
världen så vackert eller så — bildrikt. Hvem vet dessutom, om
icke fröken Dygd, som »äger och bebor egen villa i X», ledt
sådana förnuftets män på villovägar.
I Aktsek tillbragte vi hela 27 timmar, hvaraf, trotsande våra
studenters förakt, minst 12 i Morfei armar. Detta visade sig ur såväl
estetisk som praktisk
synpunkt välbetänkt. En
hel strålande dag med
bländande solljus öfver
snöhvita fjäll hade vi att
njuta af platsens
enastående skönhet, och redan
kl. 2 följande morgon
voro vi klara att börja
vår omkr. 36 km långa
dagsmarsch mot
Saltoluokta. Denna fick
härigenom ett så lugnt
förlopp, att vi knappt
märkte vägens längd.
I en förtjusande
half-dager, som hvarken var natt eller dag, i en luft så ren och
lätt, att den tycktes bära oss, tågade vi mellan daggskimrande
fjällörter uppför den bergkam, som skiljer Laidaure’från
Sito-jaure. Från dess krön telegraferade vi på den uppgående solens
FALLHUFVUDET AF HERMELINS FALL, STORA
SJÖFALLET. H. Pyk fol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
