Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 MIDSOMMARSOL OCH MIDVINTERSOL.
första strålar vårt farväl till Skerfe. Tvänne långa raster unnade
vi oss, den första vid Sitojaure turisthydda, den andra ungefär
halfvägs mellan Sitojaure och Saltoluokta vid en bäck, som
lämnade vatten för kaffekokning. Båda rasterna voro så
rundligt tilltagna, att fröken Dygd, som alltid hade kortleken till
hands, hann med några »patiencer» och jag en och annan
tupplur. Det oaktadt voro vi, efter att längst bort vid synranden
ha fått den första anblicken af Sjöfallet, redan vid 1/2 6-tiden på
e. m. framme vid Saltoluokta turiststation. Där väntade oss en
måltid, som motsvarade värdinnans utmärkta renommé för
kulinarisk konst, en solnedgång, som kom Langaslandskapet att
flamma i oförgätlig skönhet och en sömn på turistkammarens
britsar så ljuflig, som endast en flermila fjällvandring kan skänka.
Vår resas fortsättning till Abisko försiggick utan minsta hinder
och just så bekvämt som jag förespeglat reskamraten. Vår
hela färds största dag — Sjöfallsdagen — skall jag icke försöka
skildra. Sjöfallet låter sig lika litet beskrifvas i ord som fångas
i bild. Nej, kom och se! När så jag talar märker jag med
förskräckelse, att samvaron med fröken Dygd och en månads
turistande hos mig ej förmått utrota alla onda lustar: jag afundas
dem, som ännu ha min väg till Abisko framför sig.
A. A—n.
MIDSOMMARSOL OCH MIDVINTERSOL.
Man hör ofta söderifrån — och därmed menar jag södra
Sverige — ett visst beklagande öfver att våra årstider under
de sista decennierna förvandlats, antagit andra egenskaper och
karaktärer än som förut varit utmärkande för dem, en
förändring, som närmast skulle kunna betecknas som en utjämning
mellan de olika årstiderna. Vi höra ofta de gamla berätta om
vintrar i Skåne, som för den infödda nutidsskåningen låter mera
som en vintersaga. Det var då det fanns snö i Skåne, hvit snö,
som blef liggande kvar i hela månader, det var då man hvarje
jul körde med bjällror och bloss till julottan, det var då man
använde ett slags fortskafFningsmedel, som kallades för skidor
o. s. v. Ja, de gamla minnas det, som sagdt, ännu. Men i våra
dagar hör sådant till sällsyntheterna i södra Sverige. Till och
med i Stockholm klagar man ofta öfver, att Bore så sällan
infinner sig vid de utsatta vintersportdagarna. I stället minns
jag en annandag jul, då jag gått nere i skogen i Skåne och
plockat blåsippor. Och vi läsa ju ännu hvarje år i tidningarna,
hur det blomstrar på kalljord under vintermånaderna här och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
