Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ÄLDSTA SMÅLAND 135
också stenåldersmänniskorna. Från alla håll och kanter
synas de ha brutit in där de naturliga förutsättningarna för
lösandet av matfrågan varit gynnsammast, alltså i trakter,
sådana som t. ex. Värend enligt skildringen i legenden om
den helige Sigfrid: »— — — en skön ort, överflödande på
fiskrika sjöar, honung, fruktsamma åkrar, ängar och skogar
samt allehanda slags fåglar och vild varor, hjortar, rådjur,
harar och alla slags vilda djur.»
Det finns många socknar med stenig, ofruktbar natur,
där icke ett enda stenåldersfynd blivit gjort, t. ex. i södra
Vedbo eller Uppvidinge härader. Först sedan ändrade
politiska förhållanden århundraden senare gjort slut på
vikingatidens massemigration, började man inom egna gränser
erövra Finland och England åter. Ortnamnsforskningen har
nämligen visat hurusom de bygder, där gårdsnamnen äro
sammansatta med t. ex. orden -torp eller -ryd — och dylika
äro ju i Småland ytterst vanliga — huvudsakligen uppodlats
under 1000- och 1100-talet; dessförinnan funnos blott spridda
bygder, skilda genom ödemarker. Bland dem voro Värend
kring Åsnen och Helgasjön, Finnveden vid Bolmen och
Niu-dungh kring Emåns övre lopp viktigast. Det var främst
dessa tre små land, som slutligen sammanplöjdes till Småland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
