- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1916, Småland /
177

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GENOM SMÅLÄNDSKA BYGDER 177

Fritt och stort som havets blåa skärgård och söndersprängt
av långa, krokiga vikar och massor av holmar utbreder
längst söderut, ej långt från blekingegränsen, Åsnen sitt
vatten, gående ända upp emot Alvesta stora station i
Smålands centrum, ty sjön Salen kan gott anses som en
griparm från Åsnen, som girigt mattar efter det stora
samhället.

Var vätterlandet de vida vyernas och naturälskarens
paradis, så är åsnenbygden de gamla minnenas och
sagostämningarnas eden, och ingenstädes finnes väl en nejd
inom Småland, där saga och hävd, folktradition och
minnen sömmat så vackra vävar som i denna trakt.

Jag skall inte berätta den stolta Bländasagan, den är
för väl känd av varje hembygdsvän. Jag skall i stället
följa läsaren till Åsnens sydliga fjärdar, till Urshults socken
och gamla Vämbo. Där är marken mera obruten,
undangömd, fjärran som den ligger från allfarväg.

Från de öppna vidderna sänder Åsnen en lång vik ned
emot Urshult, och innan viken når kyrkan, skickar den en
smal gren, tillika avloppsränna för Mörrumsån, ända ned
emot blekingegränsen. Viken bär det underligt
gammaldags klingande namnet Havbältefj orden.

Några hundra meter uppströms se vi här en liten
träd-bevuxen holme, vars silhuett tyder på, att den icke av en
tillfällighet fått sin form. Med denna lilla fläck av Småland
har sägnen haft mycket att göra. Största delen av holmen
upptages av en regelbunden, jordblandad stenhög i
kvadratisk form med en höjd av ungefär 3 och en sida av 35
meter. Det är tydligt, att människohand samlat högen, och
att den är sista resten av en större stenbyggnad, en borg.
Holmen bär namnet Slottsholmen (fig. sid. 126).

Här residerade, berättar sagan, i längst förflutna tider
den mäktige kung Hake, en av Vämbos många hjältar. Då
man sitter här under de väldiga bokarna, som växa fram ur
spillrorna av borgens murar, försjunker man i
stämningsfulla drömmar om tider före vår historias första vakt,
då vämbokungarna bodde i sina rullstensborgar av granit

12. Svenska Turistföreningens Årsskrift 1916.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:00:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1916/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free