- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1917. Göteborg, Bohuslän /
50

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50 SIGURD HANSSON

Vid sekelskiftet inträdde emellertid ett nytt skede i
Göteborgs hamns utveckling.

Trafikens oerhörda ökning angav, att den tidpunkt ej
kunde vara långt avlägsen, då södra älvstranden icke
lämpligen skulle kunna bereda utrymme för ytterligare
kajbyggnader. Man hade med hänsyn härtill kastat blickarna
över på den norra å Hisingssidan, vilken visserligen ännu
ej tillhörde stadens område, men tack vare beslutet om
Lundby sockens införlivning (1899) väntades snart komma
att läggas till detta. Närmast gingo tankarna dock i riktning
av en pirbyggnad i älven. Det var då, som ett av ingenjör
A. J. Atterberg genom motion hos stadsfullmäktige givet
uppslag med ens satte frågan i ett nytt läge. En allmän
hamnplanetävlan utlystes, och de därvid år 1904 inkomna
förslagen, särskilt det med första priset belönade, gåvo åt
hamnens och åt Göteborgs framlid helt nya perspektiv.

Det nämnda prisbelönta förslaget — med motto »Feste
Brucke» och utgånget från Aktiebolaget
Vattenbyggnadsbyrån i Stockholm (prof. J. G. Richert) — satte med fast
hand fingret på den svaga punkten i Göteborgs dåvarande
kommersiella ställning, på samma gång det djärvt pekade på
framlidsmålet: utvecklingen till världshamn.

Den storartade utveckling, som transport- och
kommunikationsförhållandena undergått under det sistförflutna
århundradet, hade gjort, framhölls det, att varuutbytet mellan
de stora nationerna ej längre försigginge efter samma
principer som hundra år tidigare. I början av det nittonde
seklet hade det ej varit möjligt för en relativt kapitalsvag
köpman att direkt vända sig till utlandets exportörer. Dels
voro underhandlingsmöjligheterna begränsade till den
oregelbundna postgången, så att långliga tider kunde åtgå för
själva köpets avslutande, och dels försvårades likvideringen
av ett otillfredsställande lag- och penningväsende. Härtill
kom bristen på regelbundna transportförbindelser såsom
utslagsgivande faktor, i det varorna sällan kunde avsändas
inom rimlig tid efter beställningens ingående, utan fingo
vänta på lägligt frakttillfälle. Under sådana förhållanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:00:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1917/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free