Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VASTENJAURE OCH VIRIJAURE 173
och bli otäta. Men det är icke angenämt och ytterst svårt
att råda bot på. Särskilt smärtsamma äro de erfarenheter
man gör, då man sitter på botten akterut — eljest den
bästa platsen — och båten utan att man är förberedd
plötsligt drages upp på land. Allt bottenvattnet rusar då
på en gång akterut, och man försättes i en situation, som
livligt kommer en att önska, att man vore skapad såsom
en sjöjungfru, d. v. s. »upptill såsom en människa och
nedtill såsom en fisk».
Litet regn fingo vi naturligtvis också då och då och
farten blev i den bistra motvinden endast obetydlig. När
vi kommit ungefär halvvägs, gingo vi i land ett slag för
att låta roddarna vila. Här fingo vi se, hur lapparna bära
sig åt att göra eld, när bränslet är vått och såväl näver
som torrt enris, vilket näst näver är bäst att tända med,
helt och hållet saknas. De utvalde några av de grövre
pinnarna samt täljde fram ur dessa spån efter spån, som
de läto kvarsitta, så att pinnarna till sist blevo helt lurviga
ungefär som de gröna träden i barndomens leksaksaskar.
Sedan de på detta sätt blottat det av regnet icke angripna
innandömet på ett tillräckligt antal pinnar, byggde de av
dessa ett litet fågelbo, däri de, skyddande med mössan,
anbringade en liten eldunge. Tålmodigt och försiktigt,
nästan moderligt ömt matade de denna undan för undan
med små tunna spån och tack vare detta kärleksfulla
förmynderskap fick elden till sist överhand över blåst och väta.
Rasten är över. Ut igen i blåst och böljedans. Det
behöves hårda tag, men gossarna vid årorna ge sig icke i
brådrasket. Tuoppenjarka, det är översatt Kap Tuoppe,vinkar
nu icke längre så avlägset. Där få vi ändra kurs och få
vinden i ryggen de återstående 3 kilometerna.
Särskilt västerut är utsikten storslagen. Bergen närmast
kring sjön se på sina ställen besynnerligt vitfläckiga ut.
Det kan icke vara snö. Det måste alltså vara någon
kritvit bergart. Vi kalla den för marmor och hoppas, att
geologerna ej måtte bli förtörnade.
Nu passera vi udden. Kursen ändras och båtarna skjuta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
