Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN BLÅBÄRSFLICKORNA I RÖRSTRÖM 243
hambo på logen, tills måne och stjärnor tala om att det
är tid att sova.
Också om en längre avvikelse från bärplockarlivet
skvallrar vår krönikevisa. Den berättar om, hur vi en vacker
lördagskväll vandrade i väg till närmaste station 7 km
från Rörström och därifrån fortsatte med tåg till Dorotea.
Vi hade kommit
till en gammal
lappländsk
kyrkby! Ej såg den
mycket ansenlig
eller märkvärdig
ut, men det var
dock Lappland
— och så fanns
där bodar med
ost och smör och
bageri med
limpor och bullar.
Mjukt bröd — det smakade blåbärsflickorna! Där fanns
också ett högt berg; från Avasaxas topp såg man vitt ut
över nejden, såg sjöar glänsa svarta djupt under
bergsstupet, såg de oändliga skogsvidderna förtona i blått både
åt öster och väster, men långt i norr skimrade fjällen vita,
medan solens röda klot sakta sänkte sig ned mot dem.
Bredvid oss stod torkeriföreståndaren och talade lockande
ord om torkeriet i Stensele vid Stor-Umans 6-milasjö, där
fjällen resa sig höga och skogarna äro blåa, men där ingen
vill plocka bär. Han talade, tills vi voro tokiga av längtan
ditupp. Och vi glömde Stockholm, vi glömde tid och
arbete och beslöto att resa dit efter Rörströmsvistelsen
till nya 14 dagars bärplockarliv. — Sent i kvällens timme
vandrade vi åter hem, och nu var det månen, som lyste
för oss på vår 2-milastråt genom tysta skogar och utmed
långa sjöar, där dimman svepte fram så kall och vit.
Kl. 2 på natten voro vi hemma igen i Ångermanland och
vår egen lilla gråa by.
RAST I SKOGEN. Förf. fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
