- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1917. Göteborg, Bohuslän /
244

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244 ESTER LINDGREN

När vi vaknade nästa dag, var Lapplandsförtrollningen
bruten och vi sände återbud till Stenselefärden. Den fick
bli ett annat år.

Blåbärslaget i Rörström består av nio plockerskor: två
ledarinnor och sju unga flickor av olika åldrar och yrken.
Fabriken, affären, ateljén, kontoret, gymnastiksalen och
skolan ha nu utbytts mot den avlägsna gråa byn i ett
nordligt hörn av Ångermanland, där skogarna stå höga omkring
fält och ängar på den öppna udden vid den långsmala sjön.
Här lyser solen alla dar — utom i dag — och månen alla
nätter, här är luften klar och hög och vattnet friskt och
rent att bada i. Här bo de snällaste, vänligaste människor,
som ej veta hur allt de skola hjälpa flickorna.

Ni skulle bara se Lill-jäntan, 3-åringen, då hon hjälper
till att bära ut de nio hömadrasserna om rnornarna för att
hänga upp dem på hässjorna. Eller fru Svärd, som vi
hyra ett rum av och som lånar oss kaffepanna och allt vad
vi vilja ha, som skänker oss färsk polatis — och minsann

bjuder hon inte på
våfflor i dag i regnet!
Och Svärd själv
sedan! Han som
skjutsar oss i motorbåten
så säkert fram mellan
holmar och strömmar
till de bästa
bärställena, som alltid får
maskinen i gång när
den strejkar, och
lossar båten från alla grund och finner landningsställen
dalman slipper vada 100 meter. Och Ström, som vi få ro
och vada till för att köpa mjölk, fastän han behöver den
själv; och skogvaktarfrun, som ger oss grädde på köpet,
bara därför att hon »tycker synd om dom att di har så
svårt att få mjölk». Och lappen Mårten med den dystra
blicken, han som bor ensam i sin kåta djupt inne i skogen
för att vakta byns hästar och som tigande för oss milsvitt

DEN GAMLA STUGAN. Förf. fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:00:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1917/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free