Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄSTMANLÄNDSK BYGGNADSKULTUR 67
Detta, som under de senare århundradena ifrån södra Sverige
trängt mot norr även hos allmogen, har dock icke gjort
sig gällande hos Västmanlandsbönderna annat än i
sydvästra delen av
landskapet.
Först under
förra hälften av
1800-talet
började boningshusen
hos allmogen få
övervåning
(jmf-fig. 15). Något
tidigare hade det
börjat
genomföras hos de
högre klasserna.
Därmed övertog
övervåningen en
stor del av
loftbodarnas och
nattstugornas funktioner.
Om
boningshusens inredning
måste jag fatta
mig kortare. Stugor, öppna upp till ryggåsen, förekomma
knappast mera i Västmanland. Allmänt har man nu inre
paneltak, ej sällan med underifrån synligt bjälklag.
Väggarna äro nästan aldrig nakna utan tapetserade eller målade.
Förr var det vanligt att vitrappa eller vitlimma dem. Samma
förfaringssätt voro vanliga i prästgårdarna på 1600- och
1700-talen. Dekorering förekommer ej sällan, speciellt i
helgdagsstugorna och framför allt i rokokons eller empirens
former och färger. Fotpanel med »stänkning» är ganska
vanlig, likaså schablonmönstring på limfärgsgrund i vitt, skärt
eller blått. Endast i undantagsfall äro väggarna helt
trä-panelade och målade med blomsterrankor.
FIG. 23.
HARBARGE I BENNEBO, KARBENNINGS SIN.
(Baksida.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
