Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄSTMANLAND UR TURISTSYNPUNKT 145
Av Västmanlands järnvägar är Stockholm—Västerås—
Bergslagens järnväg den, som upptager större delen av
trafiken från landskapets östra del, Västmanlands län, och
dess namn antyder ju, att även turisten medelst denna
sam-färdsled kan få en överblick av båda de sidor av
västmanländsk natur, som i det föregående kännetecknats.
Slättbygden genomfares i hela sin östliga och västliga längd
av den, som förbi Västerås, Köping och Arboga medföljer
till banans ändstation inom landskapet, Frövi, varifrån
tåget går vidare till Örebro, och fartens snabbhet gör den
oavbrutna slättens enformighet mindre kännbar. Bandelen
Köping—Frövi tillhör dock icke, men trafikeras av denna
järnväg. Vid Tillberga, stationen näst före Västerås,
av-gfenar sig bandelen åt Bergslagen, träffar vid Ramnäs
Strömsholms kanal och följer den hela vägen norrut förbi Fagersta
stora järnbruk, sålunda bjudande en viss, om också icke
fullgod ersättning för den njutning av naturen, som en färd
på kanalen själv skulle giva. Jämlöpande med den
sydligare delen av Strömsholms kanal går en järnväg söderut
från Ramnäs till Kolbäck.
Från Ängelsberg vid nordöstra hörnet av den stora sjön
Åmänningen grenar sig en bana till Kärrgruvan, mitt upp
ibland Norbergs malmfält, och denna bana var i sin
gamla gestalt i själva verket till långt före huvudbanan;
den anlades 1856, alltså samma år som vår första järnväg,
den mellan Nora och Ervalla, öppnades, vilken var färdig
redan 1853. Anledningen var i båda fallen densamma; det
gällde att skaffa bergslagernas tunga, värderika malm, deras
tackjärn och stångjärn utfart till vattenväg för vidare
befordran ut i vida världen. Nora-banan nådde aldrig sitt
mål, Hults lastageplats vid Vänern; dess malm fick i stället
skeppas från Örebro och Köping. Norbergs-banans mål
var däremot det närbelägna Ängelsberg och vattenvägen
Strömsholms kanal, som ock blev ytterligt livligt trafikerad.
För den primitiva tågordningen på denna gamla järnväg
redogör Vilhelmina Samuelsson på ett roande sätt i Svenska
Turistföreningens årsskrift 1912, sid. 190, och hela hennes
10. Svenska Turistföreningens Årsskrift 1918.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
