- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1918. Västmanland, Bergslagen /
176

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

posten inåt tjällen och var just nu borta i postgång;
hustrun hade rykte om sig att bereda det bästa smöret i
trakten. Det var ej utan rörelse vi skildes från det lilla
nybygget, sedan vi tagit ett par
bilder därifrån till minne.


HARRFORSEN. G. Modin fot.

Åter vandrade vi framåt, nu på väg till Bångnäs, 8 km.

Vi visste, att vi därunder skulle passera en av de stoltaste forsarna i älven, Harrforsen.[1] Men vägen gick här genom en tät björklid, och älven larmade alltfort, utan
att vi kunde se den där nere i djupet. Blott då och då blänkte en tavla av vitt skum fram mellan björkarnas lövverk. Vi trodde, att vi hade gått miste om det eftersökta naturskådespelet. Då blandar sig en ny, förut ohörd ton i bruset därnedifrån, en djupare, hårdare. Det måste vara Harrforsen; så kunde ingen annan larma.

Vi skynda ned mot älven. Jag hör ett jubelrop från min följeslagare. Han har sålunda det sökta i sikte. Ute på en lodrät skifferbrant, vådlig att beträda, finner jag honom redan i färd med att i kameran infånga en bild av den brusande älven. Framför oss ligger i den trånga, djupa dalfåran en rad av vitskummande fall, och därbakom i fonden, kanske 250 m avlägsen, står en hög, vit vägg, liksom stängande älven; det är huvudfallet, som tillika med de nedre, den s. k. »Slussen», mäter 17 m i höjd (enligt beräkning i Vattenfallsbyrån). En lätt dimma svävar däröver, och vi se, huru de väldiga vattenkaskaderna


[1] Så heter fallet i det äldre folkets mun. En och annan säger och skriver utan skäl »Harforsen». Det förra namnet är det rätta, ty hit upp går harren, men finnes ej ovanför.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:00:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1918/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free