Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PÅ STRÖVTÅG I GRANGÄRDE FINNMARK
av DAN ANDERSSON
Vi stå på »Örtjärnsfjäll» — eller rättare: vi ligga,
min färdkamrat Hoby och jag, och se hur de
blåa och röda åskmolnen segla upp bakom Stora Boberget,
Baddoberget och Låsberget, på vandring från Grängesberg
in i Sävs sockens vildmarker. Eftersom det lovade regn,
stormnatt med åska på köpet, ha vi gått upp på Grangärde
näst högsta berg för att se himlen skifta över den
natthöljda obygden. Molnen dra ihop sig från alla håll, regnet
blir säkert våldsamt — men vi äro bägge två finnmarkspojkar
och fundera inte över något slag av väder. Hoby —
som bär sin födelsebys namn som öknamn — röker sin
sura pipa, och för varje blåvit blixt ser jag hans lugna, grå
ögon glänsa under hattbrättet, som sticker upp ur den
rödblommande ljungen.
Blixtarna slå allt tätare och stormen far hårt fram över
granithällarna. Det mörknar — tills vi se hela västra
synranden låga i blekt blått. Nedanför oss sover Örtjärnsbyn:
dess avslådda, våta ängar flamma i det starka ljungeldsljuset.
Nu se vi också de torra, döda furorna på Låsberget och
Storstensberget, som ströko sina beniga toppkvistar mot
den röda och mörka himlen. Så blir det svart igen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
