- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1918. Västmanland, Bergslagen /
304

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

304

GRISSLEHAMN

nas gårdar i närmaste by kanske redan i lågor? Borde man fly
eller stanna? Fanns bland ryssarna en ny Kulnjeff, kraftig nog
att skydda folket mot krigarnas råhet?

Natten var svart. Klockorna ringde, varnande, hotande. —
Tramp och röster — vän eller fiende? — Vän.
Landstorms-män kommo, och
flottans väktare kommo.
Än en gång var
Grisslehamn vordet en viktig
punkt.

Så länge det stora
kriget pågår behåller
flottan sin väkt på
Grisslehamns högsta berg.
Sommar och vinter
spana några av dess trogna män ut över havets vidder, redo att
malå faran, om den närmar sig. Men landstormsmännen äro för
länge sedan hemförlovade, och »Borgen» har på sin ålderdom trätt
i det fredliga livets tjänst. Den har inretts till arbetarbostäder.
I Grisslehamn har under många år funnits ett »varv», där
pråmar reparerats och även nybyggts. Och eftersom kriget
skapat ett oerhört uppsving i allt vad båtbyggnad heter, har

varvet i Grisslehamn också
fått del av den allmänna
arbetsökningen.

Sålunda kom det sig, att
»Borgen» blev invärtes
sön-derstyckad till flera par
»rum och kök». Praktiskt
och bra måhända, men i
alla fall en smula
pietetslöst’ möt tider som varit.
Många av de män, vilka
nu vid stadgad ålder äro
bofasta i Grisslehamn och
syssla med fiske eller gå dagsverken på »varvet», ha i yngre år
varit sjömän, sett åtskilligt av främmande hamnar och folk. De
äro språksamma och intressanta, om man varligt närmar sig dem.
För övrigt är varje inbyggare vänlig och hjälpsam utan att därför
begära ersättning för minsta handräckning; man får blott ej
bemöta dem med översitteri. På samma gång deras natur är
i viss mån karg, likt den strand som fostrat dem, har den ock
något brett och fritt liksom det vatten, vilket i långa vågor eller
höga, vredgade pelare brytes mot hällen.

»BORGEN», GRISSLEHAMN.

KAPELLET OCH POSTHUSET, GRISSLEHAMN.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:00:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1918/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free