- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1918. Västmanland, Bergslagen /
368

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

368 ÅRSBERÄTTELSE

icke blott skola omfatta Styrelsens förslag med förståelse och sympati,
utan även av den något höjda avgiften icke låta sig avskräckas från att
genom fortsatt medlemskap stödja Föreningen och dess fosterländska
strävanden.

Turiststationer, stugor, hyddor ocli turistleder. De i
föregående årsberättelse utförligt omnämnda om- och tillbyggnaderna
vid Abisko och Saltoluokta turiststationer i Lappland ha trots
de svåra ekonomiska förhållandena kunnat genomföras i det stora hela
enligt planen. Abiskobygget fullbordades inom kontrakterad tid före
turistsäsongens början, och anser sig Styrelsen, trots den minskning
i besöksantalet, som blivit en följd främst av de försvårade
reseförhållandena och bristen på livsmedel, kunna fastslå, att det med den
företagna om- och tillbyggnaden avsedda syftet ernåtts. I den nya
huvudbyggnaden, som uppstått genom att sammanbygga härbärget och
paviljongen, har vunnits ett antal nya sällskapslokaler av stor betydelse,
då dåligt väder eller kyla tvinga stationens gäster att hålla sig inomhus.
Möblerade i en enkel men gedigen och trivsam stil och försedda med
uppvärmningsmöjligheter, fullt tillräckliga att även under en kall
foreller sensommardag alstra en god rumstemperatur, utgöra dessa tre
rymliga sällskapsrum, varav bland "Smärre bidrag" i årsskriften 1918
komma att lämnas en del bilder, ett mycket stort tillskott i stationens
möjligheter att bereda sina gäster trevnad. De nya sovrummen, jämte
ett antal av de äldre, som ommöblerats och gjorts bekvämare, ha även
visat sig motsvara ett känt behov; trots sitt högre pris ha de varit
upptagna så gott som i ett sträck under hela sommaren. Det förut
sjunkande medeldagantalet för varje besökande, som år 1916 hade nedgått
till 2.9 dagar, höjdes åter i ett slag till 4.6 dagar, vilket överstiger
Styrelsens beräkningar. Då fredliga tider med på nytt begynnande turisttrafik
åter stunda, bör Abisko i sin nya gestalt numera ha alla förutsättningar
att fylla sin uppgift som vår förnämsta viloplats i de lapska högfjällen,
särskilt som turistsäsongen genom stationens nya anordningar visat sig
kunna förlängas med åtminstone 14 dagar, vilket alltid betraktats som
ett mycket stort önskemål.

I samband med den förändrade karaktär hos Abisko turiststation,
som blivit en följd av de nu fullbordade stora om- och
tillbyggnadsarbetena har Abisko-affären utbrutits ur Föreningens allmänna rörelse och
kommer hädanefter att betraktas som ett företag för sig. Det av
Föreningen i densamma nedlagda kapitalet upptages därstädes i den mån
det icke ansetts lämpligt avskriva detsamma såsom en skuld till
Föreningen och skall så vitt möjligt av turiststationen amorteras. För de
senaste arbetena erforderligt kapitaltillskott, vara givetvis inga avskriv
ningar gjorts, då detsamma just insatts för att stärka anläggningens
räntabilitet, har Styrelsen beslutat anskaffa genom ett banklån, avsett
att avbetalas i den mån överskott uppkommer å Föreningens rörelse.
För ändamålet har under 1917 mot säkerhet av Föreningens värdepapper
upplånats kr. 33,500.

Föreningens andra stora nybyggnad, den vid Saltoluokta, har däremot
helt kunnat finansieras å Föreningens löpande inkomster. Av naturliga
skäl ha arbetena här framskridit långsammare. Saltoluokta blev i
motsats till Abisko icke till turistsäsongen så färdigt, att den nya
turist-stugan därstädes kunde tagas i bruk. Svårigheterna i fråga om alla
transporter, som från järnvägen Gällivare—Porjus måste ske den
80 km långa sträckan uppför Luleälven fram till stationen, visade
sig större än man beräknat, och vidriga väderleksförhållanden under
hela byggnadstiden ha i hög grad försvårat arbetet, som måste utföras
under ett arktiskt klimnt långt frnn behyggdn tmkt^r och under de störsto

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:00:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1918/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free