Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅRSBERÄTTELSE 369
besvärligheter i fråga om livsmedelsanskaffning. Byggnadsarbetena
härstädes ha pågått även under hela sommaren och hösten 1917 men numera
nått så långt, att endast inredningen av övre våningen samt målning
återstår. Samtliga inventarier äro framforslade till stationen och de
återstående arbetena äro så pass snart slutförda, att byggnaden kan tagas i bruk,
så fort förhållandena åter medgiva båttrafik fram till Saltoluokta.
Med huvudparten av de mindre arbetena längs Luleälvsleden, som
Styrelsen planerat i sammanhang med den stora utvidgningen av Saltoluokta
turiststation, såsom anläggandet av en brygga därstädes, förbättring av
båtslipen vid Luleluspe och anordnande av oljekällare vid denna
båttrafikens östliga utgångspunkt samt flyttning av timmerkojan vid
Jaurekaska till Langas, där den skulle uppsättas invid stugan för att
tjänstgöra som väntrum för passagerare, för den händelse stugan skulle vara
upptagen, torde på grund av förhållandena få anstå tills vidare.
Av stor vikt för den trafik, som Föreningen upprätthåller på Stora
Luleälv, är att de leder över fjällen norrut och söderut, som förenas i
den stora knutpunkten Saltoluokta, göras så lätt framkomliga, som
förhållandena medgiva. Sedan lång tid hade ett starkt behov av ett
ordentligt kvarter vid sjön Sjabtjak gjort sig gällande, och redan år 1915
beslöt Styrelsen att invid den gamla här belägna Pårtehyddan, som,
uppförd år 1890, numera är rätt förfallen, bygga en ny stuga, innehållande
två rum med 8 sängplatser. Densamma blev under sommaren
fullbordad och utgör ett värdefullt tillskott till logimöjligheterna på den
populära leden Kvikkjokk—Saltoluokta.
Även på förbindelserna åt norr har Styrelsen haft sin uppmärksamhet
riktad; för dem, som från Kebnekaise ärnade sig till Stora Sjöfallet och
Saltoluokta, förefanns vid uppnåendet av Luleälven ingen möjlighet att få
tak över huvudet, för den händelse oväder och storm eller väntan på
båt lade hinder i vägen för omedelbar färd utför sjösystemet. För den
skull ingick Styrelsen, såsom redan i föregående årsberättelse
meddelades, till Kungl. Vetenskapsakademien med anhållan att inom Stora
Sjöfallets nationalpark vid stranden av Suorvajaure, och närmare
bestämt nedanför fjället Vakotavare, få uppföra en torvkåta Sedan
numera detta tillstånd erhållits, blev kåtan till sommarens turistsäsong
färdigbyggd. Den utgör den sjätte i ordningen av Föreningens torvkåtor på
leden Abisko—Kebnekaise—Stora Sjöfallet—Saltoluokta.
I detta sitt arbete att väster om Stora Sjöfallet skapa framkomliga leder
har Föreningen vunnit understöd hos Kungl. Vattenfallsstyrelsen, som
utfäst sig att med visst belopp deltaga i kostnaden för ovannämnda kåtas
uppförande samt framskaffandet av båtar till de storafjällsjöarna V as t
enoch Virijaure. Denna senare åtgärd, ett första resultat av Styrelsens
under sommaren 1916 företagna expedition till dessa trakter, har ännu icke
kunnat slutföras. Ett försök att köpa norska båtar, som under
vinterföret skulle forslas den korta vägen över gränsfjällen upp till sjöarna,
strandade på de höga pris, som härför begärdes på norska sidan.
Styrelsen har därför låtit förfärdiga fyra goda båtar i Porjus, vilka nu
ligga vid Stora Sjöfallet och vänta på att upptransporteras till sina
platser vid sjöarna. Med Galli varelappar bar dessutom avtal träffats att vid
den stundande vårflyttningen fram till sjöarna medtaga dessa båtar och
utlägga dem på deras platser.
Kebnekaiseleden har under året kunnat glädja sig åt ganska stor
popularitet, och de regelbundna turer, som från och med juli månads
början två gånger i veckan anordnades, vunno stor tillslutning. Sedan i
början av augusti, på grund av den allmänna bristen på motorbränsle,
förbud utfärdats att vidare använda Föreningens utombordsmotorer,
måste denna trafik emellertid nedläggas, varefter endast mycket få tu-
24. Svenska Turistföreningens Årsskrift 1918.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
