- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1919. Skåne /
244

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244 ELLEN HAGEN

Hans hem vid Västansjö ligger långt från de stora
stråkvägarna, till det yttre likt andra byggnader i nejden, till
det inre en sevärdhet genom vacker inredning, glada
färgtoner och väl uttänkta anordningar. Ett museum skulle
säkert vara stolt över de många gamla, fina lappföremål,
som där voro bevarade.

Ett besök gjordes hos den närboende gamle lappen Sjul
Vinka. Mer än 90-årig kunde han berätta om personliga
sammanträffanden med länets hövdingar alltifrån
landshövding Montgomery på 1850-talet. Gott minne hade gamle
Sjul och säkert en träffande omdömesförmåga.

Då vi stigit i båtarna efter hjärtligt avsked från de
vänliga Tärnaborna, visade sig Gautajaure i annat lynne
än det ljusa, vänliga i »tindrende sommerluft». Mörk
och hotande rullade den sina långa, fräsande böljor med
vita kammar på. Det var inte utan en viss beklämning,
man önskade sig litet närmare stranden och alt de fem
timmarnas rodd snart skulle vara över.

Vägen togs sedan över samma platser som på uppfärden,
ända till Umnäs. Dit hade vi kommit från Skansnäshållet;
nu fortsatle vi i stället utefter Ume älv lill Slussfors och
därifrån med en liten ångbåt — civilisationen nalkas —
över den ansenliga Stor-Uman lill Stensele. Där mötte oss
järnvägspioniärerna för inlandsbanebygget. Här är liv och
rörelse, det kännes i luften vad det betyder för en ort att
få »tåg», kanske flera om dagen. Nu lämnade vi stavar och
vagabondlivets övriga utrustning, stego i en bekväm bil
och kände oss i ett slag obeskrivligt mondäna. För
14-åringen, som berömvärt klarat resans många mödor, värdet
en storartad högtidlighet! Och sedan ilade vi i snabb fart
genom tysta skogar och längs Umeälvens soliga stränder,
fram till Umeå stad. Trettiofem mil tillryggalades nu på
ungefär samma tid som förut med egna och. vildmarkens
hjälpmedel lika många kilometer. Under en rast klädde
vi bilen i en blomsterskrud så fager, att den försvarat sin
plats i en sydländsk blomstercorso. Jättestora
prästkragar, blåklint, lysande epilobium och gröna girlander. 1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:01:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1919/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free