Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGERMANLANDS SJÄL 95
Ändock välsignar jag slöheten, ty nu fick jag utan tvivel
den vackraste aspekten över Ådalen: från landsvägen.
Och nu skulle jag egentligen kunna ge min tåliga
sångmö semester på en dag, medan bilen bär mig in i
förtrollningen. Ty hur är det möjligt för en flyktig färdman att
ge sig in i målare- och skaldetävlan med den inföding, som
PELLE MOLINS HEM I NÄSÅKER.
sög in all denna skönhet i blodet, medan han bodde här
och »frös och svalt, men segrade tillika»: Pelle Molin,
Ådalens och Norrlands litteräre upptäckare? Det är helt enkelt
otänkbart att färdas fram här, utan att de allbekanta
prosarytmerna ringa i ens öron.
»Det är Ådalen, Guds verk, då han på samma gång log
och vredgades. Detta är Ådalen, stämningarnas ådal, laxens
ådal, sagornas lund, sommardagens ådal med kärfhet i
färgen, sommarnattens vana skönhet, då södra bergen äro
violetta i gult och de norra i grönt och svart; högvattnets
land med vattnet i hvirflar och edor, lågvattnets, med
slipade stenars hjässor i ljuset, vinterdagens dimmiga ådal —
då forsen fräser som en jättekatt invid ditt öra. — Den
hviskar om mycket ännu, denna jordremsa vid det mörka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
