Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅNGERMANLANDS SJÄL
rigt muntrande berättelsesätt: därifrån färdades vi tre dagsresor och åtta parasanger och stannade där etc. Frestelsen blir svårare, ju längre jag avlägsnar mig från civiliserade nejder, och ju mera upplevelserna inskränka sig till små skiftningar i gästgivardieten och nattlägrens hårdhet. Och jag är trött både på dagsresor och parasanger, då bondrillan äntligen efter en ganska enformig färd utmed Hotingsån får känning med en av konungariket Sveriges huvudnerver: Inlandsbanan vid Hoting.
:•:
Det kan hända en vanlig dödlig detsamma som Heidenstam, när han diktar:
Kring halva jorden jag letat har
en punkt, som jag vackrast fick kalla.
Så vackra voro de alla,
att ingen vackrare var.
Det kan hända, menar jag — icke riktigt heidenstamskt, när jag tänker rätt efter — att man blir så bortskämd med »vackerhet», att man inte reagerar längre. Men lägg en natt av dödstung sömn emellan, och ögonen se annorlunda. Hoting i kvällningen efter en sönderskakad dag i bondtrilla och Hoting en frostigt klar augustimorgon, när själ och kropp äro utvilade — ack, det är större skillnad än på spader och hjärter! Hjärter? Det är inte så på måfå tänkt och skrivet. Ty när den sista skjutsen i gryningen förmig norrut efter Hotingssjön och Tåsjöälven, har jag klart för mig, att jag nalkas hjärtpunkten: Tåsjö. Och nu, min sångmö, får du inte dispens längre, utan bed någon av himmelens putslustigaste keruber att ta alla regnbågens färgtuber i sin famn och klämma ut dem över mitt gråa manuskript!
Slut är det med dagsresornas leda, slut med olusten att lära mig namnen på forsar, sjöar och byalag, slut på grinet över skövlade skogar och förgrämda timmertallar. Ty jag nalkas »det vidunderlige» — intet svenskt ord målar bättre den stämning af uppenbarelse, av förklaring, som jag glider in i.
Och nu skulle jag vilja vara den minste av linneaner. Skulle vilja anteckna precis den punkt, där dvärgbjörken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:01:51 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1920/0135.html
