Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gör sina första små försök, där de kräsna orkidéerna treva sig fram ur kärrmarkerna, där röken stiger overkligt blå ur tjärbrännarkojorna och sotiga människor röra sig i lägereldens sken kring grytorna likt stenåldersfolk. Men allt det där får anstå tills vidare, ty en ny bygd öppnar sig efter ödemarksmilarna. Det glimmar fram en sjö mellan björkdungarna, som med ens gulnat till höst, och skogsåsarna stiga i terrasser högre och högre tills kammen försvinner under dimkalotten. Det är Tåsjö och Tåsjöberget, Guds underland, då han lagt bort sia vrede och breder sitt soligaste leende över Sveriges land. Sannerligen — om jag följt min första impuls och farit detta land förbi, hade jag icke kunnat se mig själv i spegeln.
Som en blanklax av jättedimensioner, speglande sommarmolnen i det glittrande ryggpansaret, simmar den långa, smala sjön uppåt mot fjällbygden och Lapplandsgränsen. Det är Ångermanlands sista försök att övervinna ödemarken och vidga sig, utbreda sig till mänsklig kultur — en by som sträcker sig milslångt uppåt och lever av den svarta, alunskifferbemängda jorden.
Nu draga augustidimmorna i sär sin förlåt, och jag stiger uppåt till den stora samklangen av alla de olika ledmotiv, som spelats in i mitt öra. När den första branta stigningen är övervunnen och blicken söker sig tillbaka, är Tåsjön försvunnen, och den ännu större blanklaxen, Flåsjön i Jämtland, går på rov mot samma okända mål. Nu försvinner granskogen, björkarna krypa ihop till buskfason, och jag framplumsar väl en timme genom myrmark, som upptrampats av kreaturens klövar. Det är ren fjällnatur, långt innan fjällen börja, och jag sveper huttrande sommar-rocken kring skuldrorna. Min unge förare berättar om Lappland, som jag aldrig sett, och omtalar, att lärda män bruka komma hit om somrarna och studera alla bergets förunderligheter och fylla sina portörer med sällsynta fjällväxter och andra rariteter från sydligare lokaler, vilka alla tyckas ha stämt möte här för att göra vetenskapens möda lättare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
