Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 CARL FRIES
den helt plötsligt sluta i ett tvärt och mer än manshögt
stup. På mossen finns det ingen skog, om man blott
undantar de spridda marträd, vilka närmast utåt kanten, där
marken torkats ut, stå litet tätare och större än för övrigt.
Men nedom stupet skymmer ung och präktig tallskog sik-
VID KÄVSJÖN.
Förf. fot.
ten utåt sjön. På sina ställen börjar skogen tätt inunder
kanten, men ofta är där närmast litet vattensjukt i
grunden, och ett band av tuvig kärrmark sticker sig emellan.
Denna skarpa »mosskant», som är dess namn i folkets
mun, kan följas, fast med avbrott, runt om hela sjön, och
den bildar gränsen för vad folket kallar »sjöbotten».
Mosskantens egenskap av gammal erosionsstrand är också
genast uppenbar; den har i gångna tider ätits ut av Kävsjöns
vatten. En gammal odalman berättade för mig, att hans
far med egna ögon setf när vattnet stod högt upp i
mosskanten. På den tiden måtte Kävsjön svarat väl emot min
fantasibild, då var den en ofantlig myrsjö med något av
den mörka stämning, som ännu präglar Svartegöl. Men
människan, som ständigt är i delo med vattnet i naturen
på grund av dess olyckliga egenskap att övertäcka den be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
