Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORE MOSSE 163
gärliga bottnen, försökte leda Kävsjöns vatten bort och
lyckades till dels. Sedan dess har icke längre tid förgått
än att vid sekelskiftet ännu funnos åldringar i livet, som
själva varit med, och dock är allt förändrat nu, fastän
kanhända icke så som människorna tänkt sig. Av den forna
myrsjön har blivit ett levande träskvatten, famnat av
vidsträckta sjömarker med skog och ängar och mader —
för vildmarkens fåglar ett paradis, men för människorna
blott en halvt föraktad utmark.
Sjöbottnen har som skänk av vattnet fått ett
dyjordslager, visserligen tunt och ställvis genombrutet men nog att
giva någon fruktbarhet åt marken. Dess halt av järn är
dock så stark, att överallt där vatten stått och dunstat
bort, den däri lösta ockran synes lämnad som ett puder
av rost över växtligheten.
Omkring år 1840 var Kävsjöns sänkning genomförd, men
generalstabskartan, som är uppmätt 1868, visar ännu ingen
skog på sjöbottnen. Den har spirat sedan dess där den i
denna dag står tät och i en mäktig rundel griper omkring
sjön. Den skogen är väl icke rik, men tallarna stå
präktigt vuxna, och i sommartidens början höljas markens
odonsängar i den härligaste grönska. Jordvidets halvupplösta
silkeshängen lysa då som vita blommor överallt i skogens
vrår, medan gläntornas klockljung börjar rodna smått i
topparna, där eftersommarn skall se skära blommor trollas
fram. Och full av liv är skogen. Trädpiplärkan är dess
älsklingsfågel. Omvärvd av barrmarkens lättande ånga
sjunger hon soldagen lång över tallarna. Bofinkens
smattrande drill faller in i lövsångarns veka melodi. I tallarnas
kronor ha kråkorna bon. På sitt tysta, brådskande sätt
kommer sparvhöken strykande tätt över skogen, där hans
bo är förstucket i någon av tallsnårens enstaka granar.
Men vraken, som bredvingad singlar över sjömarken, söker
sitt boträd bland resligare furor på någon gammalskogens
sträckning bortom mossen.
En ört och en fågel tillhöra särskilt de tuviga kärren i
sjöskogen. Örten är den, som vi kalla myrlilja, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
