- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1920. Ångermanland /
210

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vänskaps skull, som hon sade, förstodo vi att de kände
på samma sätt.

Det blev en solig dag ovanpå gårdagens regnskurar, och
ute på fäbodvallen stod mesgrytan och kokade i gropen.
Vi hjälpte till. Elsa rörde mesen, Sara skalade potatis,
och själv satt jag på kanten av gropen med skissboken i
knät och målade av stugan åt gammelfar, som stod
bredvid och undrade, »om I bestämt inte är såna där, som
kartlägger». Jo, kanske det.

Samma kväll avgick postbud till Marsliden, och som
detta just nu var vårt närmaste mål, beslöto vi bryta upp.
Gammelfolket grät, när vi foro och gav oss både en
getost och en mesost till vägs. Sådan är den äkta gästfrihet,
man träffar häruppe.

Färden till Marsliden var underbar. Det var sent på
kvällen, och i två rankiga roddbåtar färdades vi över
Marssjöarna och sågo Grytsjö så småningom försvinna i fjärran.
Solen höll på att gå ned, och hela himlen flammade i ett
överdådigt färgspel. Mörka reste sig fjällen i skarpa
linjer, och speglande skuggor och dagrar lekte över sjön. Det
var vilt och storslaget. Tyst och snabbt gledo båtarna
framåt, timme efter timme.

Klockan var väl närmare 12, när vi slutligen skymtade
Marslidens gråa stugor vid foten av Marsfjällen. Vi visste
just inte vart vi skulle ta vägen, då postbudet, som rott oss,
bad oss vara hjärtligt välkomna till hans stuga, om vi ville
hålla till godo med den. Samma storartade gästfrihet.

Vi komma in i ett stort rum, som blott upplyses av en
flammande eld på den öppna spiseln. Och vart vi vända
oss, möta vi barnansikten; det myllrar av barn, stora och
små, och alla ha de samma undrande ögon. Till sist
urskilja vi mor i huset. Hon står vid elden, men vänder
sig nu om och hälsar oss så hjärtligt, som hade det varit
den naturligaste sak i världen, att hon nu fått en
tillökning av 3 stora ungar till sina andra 8.

Om en stund breds en blommig duk på bordet, där
dukas fram både röding och vetmjölsgröt, och när vi sen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:01:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1920/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free