Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fråga, var vi få krypa till kojs, visar oss mor in i ett litet
rum med en sprakande brasa i spiseln, och i den stora
soffan är bäddat för tre.
Vi hade sänt en låda proviant till Saxnäs, enda
poststationen häruppe, och göra från Marsliden en tur på några
dagar för att avhämta både den och eventuell post.
Och väl utrustade för kommande strapatser vända vi åter
till Marsliden, där vi nu stanna en dag för att invänta
skapligt väder.
Men när så den 18 juli inbryter med strålande sol, göra vi
uppbrott, och med en förare i spetsen begynner vandringen
upp mot Marsfjällen.
Det är knogigt i början bland myrar och snårskog, men
väl ovan trädgränsen blir det annorlunda. Vinden blåser
lekande lätt, det går som en dans över hedarna. Och högre
och högre, förbi Råpentjåkko och Kakkankaise och alla de
andra fjälltopparna med lapskt klingande namn.
Phyllodoces blåa klockor och de röda stänken av Silene aculis
bli allt sällsyntare, och Diapensia- och Azaleamattorna
försvinna. Snart ligger framför oss en tröstlös grå öken av
väldiga blockmarker, där endast en och annan snödriva
lyser bländvit som en ringa omväxling.
Och vi klättra alltjämt uppåt, stigningen blir brantare,
blocken allt skarpare, och himlen börjar mörkna på ett
oroväckande sätt. Sent omsider nå vi toppen; vi äro då
1600 m ö.h., och vidderna under oss med sina otaliga
speglande sjöar äro i sanning storartade. Men fjällen ligga
dolda i ett hav av dimmor.
Nu börjar ett stilla duggregn med en isande kyla, och
sedan vi nödtorftigt fått litet mat i oss, fortsättes färden
omedelbart. Vårt mål är en ödekåta vid Girisjön, som
glimtar i fjärran. Vi avläsa kompassvinkeln och bestämma
oss för nedstigning på fjällets östra sida, ehuru här på sina
ställen är nästan avskräckande brant. Föraren är tveksam;
han har aldrig gått vägen. Han följer oss emellertid en bit
utför, innan han tar avsked för att återvända. Och vi
fortsätta, tämligen obekymrade om farorna, fast blocken visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
