Svenska Turistföreningens årsskrift / 1920. Ångermanland / 219 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

putsat och dammfritt, även om barnskaran var stor och
utrymmet trångt. Genomgående verkade befolkningen
utmed Kittelfjällsån mera välmående och burgen än söderut.
Men så äro förbindelserna bättre; man kan härifrån sjöledes
komma till Dikanäs.

LAPPFAMILJEN VID FAROKKEN. Förf. fot.

En dag gjorde vi uppbrott, och så bar det av in i
skogarna. Där var snårigt och ödsligt. Visserligen fanns det
en stig, som vi än förlorade, än återfunno, men för
resten frågade föga efter. Härligt var det, och vi kände
oss i äventyrstagen. Vi passerade några gårdar vid Grönfjäll, längre
fram en enslig lappkåta med ett härbre, där
boskapen gick och betade. Eljest var det endast vilda
ödetrakter vi vandrade igenom.

Snart kommo vi upp på Gardfjällets högplatåer; det var
idel jämna hedar så långt ögat nådde, och där hittade vi
en väl markerad stig, som vi helt omisstänksamt följde.
Tyvärr blott alltför sent, när kompassriktningen skulle
kontrolleras, upptäckte vi, att stigen bar åt skogen eller rättare
åt Dikanäs. Och som vi nu lämnat hedarna bakom oss
och befunno oss i skogsmark, var enda möjligheten att
vandra tillbaka upp på fjället för orientering.

Den krok vi gått var fruktansvärd, och vi skämdes över oss
själva och beslöto heligt att aldrig mera lita på fjällstigar.
Och så läste vi av riktig vinkel och började trava på nytt.
Terrängen var svår, bestod av snårskog i myrmarker,
vilket är nättopp det värsta man kan råka ut för. Och sent
hade det blivit. Men den lyckans stjärna, som oavbrutet
strålat över vår färd, började lysa även nu, ty rätt som det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>