Svenska Turistföreningens årsskrift / 1920. Ångermanland / 220 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var stötte vi på en bred, verkligt trafikabel väg, som ledde
oss rakt mot målet, den lilla byn Matsdal. Klockan var
då 12 på natten.

Vi hamnade i en liten grå stuga hos ett gammalt par,
som gjorde allt för att ställa det trevligt åt oss. En härlig
kvällsvard fingo vi och en flammande brasa i vårt lilla rum.

Efter några dagar fortsattes vandringen uppåt mot sjön
Baltikken. Liksom själva Matsdal var även vägen vi nu
följde härligt vacker. Stigen löpte utefter en brusande bäck,
Gairikjokk, och följde troget alla dess slingringar. Och på
ömse sidor reste sig Gardfjallen i all sin glans.

Snart hade vi kommit fram till Rävfjället, där
vattenmassorna dela sig mellan Sverige och Norge, och de vatten
vi nu komma till, Farokken, Baltikken, Blerikken och andra,
ha alla norskt utlopp.

VID SILISJAURE. Förf. fot.

Vid stranden av Farokken låg en liten lappkåta, där
röken slingrade sig upp mot skyn, och dit gingo vi.
Lappfamiljen satt just i det gröna och höll på att
laga en hässja, och som det var sent, bådo vi att
få övernatta. Det mötte inga svårigheter, tvärtom,
det var en översvallande vänlighet och hjärtlighet,
som förvånade oss.

Efter en kvällsvard av vattgröt och getmjölk kröpo vi
in mellan renfällarna och somnade, och när vi vaknade
följande morgon stod kaffet på elden och solen
gläntade in genom rökfånget. Och när vi vandrade, hade
vi en bit soltorkad renstek till vägkost.

Det var en lätt och väl markerad stig genom skogar och
myrar fram till den blånande sjön Virisjaure. Vi följde
stranden och kommo fram till en enslig gård med några fäbodar,
den enda människoboningen kring Virisjaures ödebygder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>