Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öland, solens och vindarnas ö av HELGE NELSON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möter icke barrskogens sicksacklinje såsom på fastlandet, utan
en knivskarp horisont såsom där hav och himmel stämma
möte, eller också en nästan rak, mjuk, förtonande linje,
där lundar hölja hällens jämna yta. Men vad som förhöjer denna mångberömda syns egenart, det är det som
bryter silhuetten – kyrkorna, väderkvarnarna och popplarna, vilka resa sig mot himlen, oböjda av Östersjöns vindar. Ned mot Kalmarsund faller landborgens sluttningar
med ängars och åkrars rutiga grönska och guldfärg, med
lund och skog, vattnad av friska källsprång, värmd av solen och i lä av kalla östanvindar. Allt vad Öland har rikast och bäst breder det där ut för fastlandsbons blickar.
Under den åt öster svagt sluttande kalkstenshällen, som
eljest utgör Ölands grund, sticker fram en fot av skiffer
och sandsten, som från Borgholmstrakten söderut bildar
en låg kustslätt av upp till en halv mils bredd. Och
denna långsmala kustremsa – Mörbylångadalen, som den
vanligen kallas – är ölänningarnas Gosen. Där finns öns
bästa kulturjord och rikaste bygder, i dess djupa mylla
växa dess vackraste lundar och fagraste blomster.
Här och var ligga långa strandrevlar och grusvallar, bildade under tider då havet täckte kustslätten. Strimmor
av torftiga strandgräs och kortvuxen tallskog kastas så in
i rikedomen. Då händer också, att marken blir sumpig
mellan sandvallarna och intas av små kärr med en rik
och kraftig växtvärld, eller en sumpig urskog.
En gång var hela kustremsan nedanför landborgen,
utom kärren och de magraste strandvallarna, en obruten
lövskog av sydländsk yppighet. Ännu för blott 200 år sedan sträckte sig en sexmila skog nedanför landborgen mellan Kastlösa och Borgholm. Även mellersta Öland norr
om det stora alvaret var rikt på skog. Än i dag finns det
spridda rester kvar av dessa lundar med urskogsprägel
över sig trots århundradens röjning och betning, som dock
i regel förvandlat urskogsvegetationen till öppna lövängar
med bortröjda snår, spridda träd, en yppig gräsmatta och
en vällande rikedom av blomster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
