Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öland, solens och vindarnas ö av HELGE NELSON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det finns en syn, som möter vandraren litet varstans i
Sveriges land – synen av öde tomter och övergivna hem,
där endast grundmurarna och några förvildade äppelträd
och buskar vittna om vad som funnits. När man ser det,
är det som om hjärtat ville krympa ihop och en hård hand
toge en om strupen. Och den känslan undkommer man
minst av allt på denna ö. Gå fram efter en öländsk bygata! Du finner en öde tomt, en lucka i ladugårdslängan.
Det är en bondgård, hopslagen med grannens bredvid.
Den forne ägaren är i Amerika. Du går ut på byallmänningen, där för en mansålder sedan stuga låg vid stuga,
som hyste kraftiga armar och unga viljor. Nu täcka nässlorna barmhärtigt ruiner av hem. I en och annan av de
kvarvarande stugorna sitter en hantverkare – en skräddare och skomakare till husbehov och något litet mer. I
dörren till en tredje stuga står en gammal gumma, som
intresserat betraktar främlingen. Hon lever på understöd
från barnen, som alla äro i Amerika. De skydda gamla
mor från att komma på fattiggården, men hem komma
de ej.
Det är som om en dödskall vind sopat bort allt liv ur
dessa hem för backstugusittare, hantverkare och torpare.
Det är omöjligt att ej känna sorg däröver. Den känslan
frågar ej efter, hur förtvivlat armt och fattigt det var i
dessa av ungdom överfyllda stugor, innan det stora landet
i väster öppnade sin vida famn för Ölands uppväxande
släkte, som ropade efter arbete och bröd. Den dövas ej
heller av vetskapen, att det folk, som växer upp på denna
vindarnas ö, har oroslusten i blodet och viljan att se sig
om i världen. Och den nöjes ej med tanken, att de som
stannat hemma ha det bättre än förr, att backstugusittarna
äro borta och nästan endast självägare kvar, som ha mer
pengar på banken än någonsin.
Ty här har blodavtappningen varit för stor och ihållande för att öns materiella blomstring ej skall lida därav.
På 40 år ha 15 000 ölänningar lämnat fäderneön och Sverige, de flesta unga män och kvinnor. De som haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
