Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De dödas och de levandes land av ERNST KLEIN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE DÖDAS OCH DE LEVANDES LAND 107
form vid varje kilometer, sagorna om »jättinnan Jekiel»,
som planterat stenar över hela norra mötet, om jätten
Mysing, vars hög ligger i Resmo på landborgen, svart och
mäktig mot sundets blå, och om många andra vidunder
från urtiden, som ränt svärdet genom tjocka stenhällar eller
ridit omkull, så att djupa gropar ännu synas i marken.
TYPISKT ÖLÄNDSKT LANDSKAP MED STENGARDESGARDAR.
B. Oldenburg fot.
Därför är det, som människorna egentligen inte bo på
Öland, utan vid och omkring. På den höga ön bo icke
många. Där växer den låga ljungen och backtimjan, det
korta gräset står torrt och tätt som en rya, eller också
breder sig token med mörk grönska och stora
ranunkel-blommor som en förkrympt skog över vida sträckor. Där
visar haren vit parlamentärflagg, när han skumpar i väg
för att komma långt bort, - i skydd kan han inte komma.
Där lyfta rapphönsen, sirligare och lättare än andra
hönsfåglar, snabbt och dock betänksamt, liksom måna om sin
värdighet. Där segla rovfåglar på smala vingar i en luft,
som tillhör dem ensamna, så snart våren, lärkornas
jubelmånad, gått förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
