Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De dödas och de levandes land av ERNST KLEIN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
106 ERNST KLEIN
iiingar om öknen kring Döda havet. Så bör den en gång
bördiga slätten vid Jordan se ut, förstenad, med borgar
och städer uppslukade och smälta till slagg i den glödande
jorden. Lyft på den tunna grästorven härute på alvaret,
och du återfinner de skiktade stenmurarna. De se ofta
nog ut, som hade de gått genom eld, särskilt om kvällen,
LANDBORGEN VID KÖPING.
R. Åkerhielm fot.
när solen lyser på den åt väster vettande väggen i något
av de tusentals kalkstensbrotten.
Ölands älvar gör ett underligt intryck av att en gång
ha varit levande, hur dött det än är. Kanske är det därför,
att milliarder små levande varelser en gång under otaliga,
korta livstider bildat denna kalk, varav Öland blivit byggt.
Vårt svenska urberg är fött av jorden själv, år jorden själv,
som människorna bebo med den förstkomnes rätt. Där äro
de landnamsmän. Men Öland är liksom en utväxt, ett löst
bihang på jordskorpan, en historisk bildning ända ned i
själva grunden, men med en historia som icke är
människornas. Ingenstädes förefalla sagorna om forntidens
jättar naturligare än här på Öland, där de också möta i ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
